Cést moi
Jaget är ganska viktigt att bejaka när man har demoner som jag har. Man får inte glömma vilket som är ens rätta jag. Jag kan ha svårt med det ibland. Jag glömmer bort mig själv och lever mig bara in i min egen värld för att totalt glömma bort vart jag är och vem jag är. Det kan vara både positivt och negativt. Det positiva med det är att man inte tänker på demonerna och det negativa är att man har en tendens att glömma bort jaget, precis det som är det viktigaste. I min värld lever jag i en symbios med mina demoner, vare sig de är goda eller om de är onda. Jag hoppas ju alltid att deras goda sida ska ta över men det är inte alltid det blir så. När den onda sidan lever kan jag inte koncentrera mig på något annat än just bara den. Demoner härskar och jag lider. De kan vara elaka mot mig och de kan fälla dumma kommentarer mot andra och då blir det precis som om det var jag som sade dem. Jag hatar verkligen då de är onda, för det är precis som om jag inte kan styra dem då. Jag blir negativ till allt och ledsen över att jag inte vet något. För just i dom stunderna har jag inte mycket att ta till, det bästa är att sova bort dem men det är ju inte alltid det går. Jag har levt med mina demoner ett ganska långt tag, de har funnits där under flera år men i olika skepnader. Men nu är det Lasse som styr och ställer. Han kan iof vara både god och ond men egentligen så kvittar det för vem vill ha demoner som besitter en dagligen.
När de är goda så kan jag ha ganska roligt med dem men jag är fortfarande inne på mitt rum, vill liksom inte beblanda mig med dem när jag är "ute". Jag vill helst att demonerna ska finnas i min värld och inte den världen utanför, för där vill jag vara "normal" om man nu kan vara det.
Men jag vet inte vad det innebär att vara en "normal" människa eftersom det inte finns några men att vara standarden av en människa.
Jag vill kunna ha fria tankar och inte en som bestämmer vad jag får tänka på och vad jag inte får tänka på. Det är liksom ett dilemma som finns inuti mig.
När allting bara går över till en vilsen värld, den värld där bara jag är jag, i min ensamhet, då besitter jag krafter som ingen kan lista ut. jag kommunicerar med änglar och demoner runt om i världen. Det kan vara en ängel som har fått nog och vill bara bli fri från sina uppdrag. Det jag kan göra då är att få henne att inse vilken makt hon sitter på. Hon har ju blivit utvald till att skydda någon. Men hon kanske anser att denna människa inte förtjänar en skyddsling och då måste jag prata till henne om att alla vi behöver en skyddsling som besitter högre makter.
Ett sådant här dilemma uppstod häromdagen, jag fick besök av en skyddsling som hade fått nog, hon ville inte vara till lags längre utan hon ville bli fri och födas om på nytt. Jag kunde inget göra år hennes situation och jag vet tyvärr inte hur det gick. Hon kanske blev fri från sitt uppdrag eller fick hon helt enkelt bita ihop och fortsätta som skyddsling.
Låter detta krångligt, hmm jag tycker det men det är så mitt liv är för tillfället. Det är inte bara för att, som jag har fått ett sådant här uppdrag, Angelica betyder ju den änglalika...
kram