Matt och trött
Nu sitter vi och kollar Idol och har det trevlig framför TV:n. Men jag mår inget vidare, röster som ekar och har sig. Jag vet inte vad jag ska göra åt det längre, jag prövar det mesta, lyssnar på musik, tittar TV, läser en bok och allting annat som jag gjort.
Det är svårt detta med demoner och vildar i hjärnan. Man har liksom ingen koll på det när det näsan är hela tiden, det är nästan bara när jag sover som jag är fri från dem. Visserligen tar mardrömmarna över om natten men det är inte lika jobbigt.
Nej nu börjar Idol igen...fis också..
kram
ANKi
hej Angelica.
Jag har följt din blogg något år nu tror jag, minst iaf! Vi gick DBT tillsammans i kristianstad, jag var inte med vidare lång stund men jag har för mig det var år 2007.. Bröt foten o allt men jaa.. :)
Det gör mig ont att läsa och känna din smärta i texterna du skriver, att du inte får må bra utan att du mår sämre.. Jag lider med dig, något enormt! Det gör mig verkligen ont...
Men du är en så oerhört stark tjej, jag vet inte om du inser det själv? Att må så j-a dåligt rent ut sagt som du gör och att du ändå inte ger upp, att du kanske ofta känner att du vill ge upp men att det är något inom dig som ändå får dig kämpa vidare - det är sådan oerhörd styrka och kämparglöd du besitter och jag beundrar dig!
Jag satt och var i valet o kvalet om jag skulle skriva något till dig eller inte, jag vill inte skriva något som kan göra dig ledsen eller så! Men jag har det iaf riktigt bra nu kan jag ju säga, bor i "norrland" - Sandviken närmare bestämt 2 mil väst om Gävle :) hihi.. Så får uppleva Gävle-bocken nu om vintrarna, innan den bränns ner..
kramar till dig!!!!
