Nu har jag kommit till den punkten då jag kan prata igen. detta tack vare arbetsterapeuten. Jag vågade berätta för henne allting som jag tycker är svårt och jobbigt i mitt dagliga liv. Och eftersom jag inte har sagt det till någon här uppe i växjö så blev det en hel del. Har idag snackat med de två i mitt team och jag har ändå inte sagt allt. Jag får sådana mindervärdigskomplex när jag berättar om mina svårigheter. Saker som vissa kanske tar för givet är kanske inte så för mig. Jag tänker nog inte som "vanligt" folk gör. Jag vet iof inte hur de tänker eller hur jag tänker, hmm det här blev lite krångligt att förklara.
Ja ja...Dagen har gått iallafall. Har lagat mat till alla här på Tallis idag, det blev kyckling och ris. Sen var jag och en annan tjej och gick lite på stan. Hade tänkt att jag skulle köpa mig en jul-skiva men det blev aldrig så, blev helt enkelt för snål. Jag handlade absolut ingenting förutaom skorpor och dricka på ICA.

Nu i kväll har jag snackat med H i mitt team, de ska börja hjälpa mig mera men jag vet inte om jag vill det, visserligen kanske det finns saker då som inte blir gjorda men det är väl inte hela världen. Jag vill bara inte säga vad jag behöver hjälp med.

Snart är det kvällsfika, jag vet inte vad jag ska ha för ngt, kanske koka mig ett ägg...och KAFFE såklart.
Får se om jag skriver mera i kväll..

kram
ANKi