Demonerna lever just nu sitt eget liv. Har ingen direkt koll på dem och jag vet inte vad jag ska göra. När demonerna är i farten har jag inte mycket över för min koncentration. Allting blir bara så fel. Visserligen jobbar A i natt och det känns ganska tryggt men jag hatar att vara på mitt rum när demonerna är där. Jag hatar att se dem i vitögat. De blir så himla läskiga.
Tror ni på andeväsen???
Jag tror ganska mycket på det för annars skulle inte jag kunna ha kontakt med min farmor och farfar. De finns vid min sida nästan hela tiden. Det är som om de vakar över mig. Och jag tror att de är där annars skulle inte jag orka kämpa så mycket som jag gör. Utan den tryggheten så är jag inget. Tro vad ni vill men att se döda människor är inte alltid så kul. Ibland kommer det en ande som inte vill vara här och då måste man mota bort den för att den inte skall ställa till med någon skada för min del. Det gäller att ha riktig fokus när motarbetet ska sättas igång. Jag har en sådan tur i kväll att det inte är en sådan ande.
Jag kanske låter knäpp i era ögon sett men jag har det så här nästan dagligen. Jag lever i två världar. En värld är min egen på rummet och en annan utanför det rummet. Frågan är bara vilken värld som är bäst. den på mitt rum där jag känner mig ganska trygg och kan vara mig själv eller den andra världen där jag inte vet hur jag ska beté mig eller vet vad jag ska säga och göra..vad är bäst???

Idag på missbruksgruppen pratade vi om ilska och förnekelse. Två jobbiga ämnen och de fick mig att börja gråta. Så typiskt. Och nu när man är på Tallis så håller dt på att rinna över. jag vet liksom inte när bägaren är full. jag är rädd att det kommer att hända ganska snart. Frågan är då bara vad jag ska ta mig till, jag är ju så rädd att tappa kontrollen. Så vad göra??

Klockan är snart 23.00 och jag vet inte än om jag är trött???

Får väl kolla lite på Tv sen natta sig, lär väl vakna tidigt imorgon igen, som vanligt med andra ord..

God natt
Kram
ANKi