Vart ska jag börja någonstans...hmm
Första gången jag drack alkohol var jag nog 12-13år gammal. I början var det bara vid sk högtider som valborg, skolavslutning, midsommar mm. Vi samlades nere i Hällevik och drack. Jag var nog 14 när jag drack mig riktigt as kalas första gången. Då mötte jag tyvärr min kusin och hennes man och barn nere vid kiosken. Jag sprang fram till dem och hojtade och skrek. Tack och lov sade de inget till min pappa som jag bodde hos då.
Som sagt det var ju inte varje helg vi drack men när vi väl drack då drack vi. Min relation med alkohol är som så att när jag börjar kan jag inte sluta. Jag hade en liten spärr när jag var mindre men ju äldre jag blivit desto lägre är den.  När jag var ca16år drack jag mig så berusad att jag hamnade på intensiven i Karlshamn, jag hade däckat och ambulansen kom och hämtade mig i Olofström. Vi hade varit ett gäng tjejer som suttit och druckit öl i en bastu för att sedan dra vidare till en annan fest där det var shotsrace. När vi km ner till marknaden så var jag så full att jag nästan på en gång trillade i gräset och däckade. Vaknade inte när de ruskade om mig så ambulansen tillkallades. Efter den gången blev jag lite mera försiktig med alkohol, för ett tag.
När jag var 17 så testade jag hasch för första gången. Jag var hemma hos en kompis och han hade inhandlat lite. Jag var inte feg för att testa men för feg för att sedan ta mig hem. Så jag sov över hos denna kompis som sedan försäg mig med mitt röka. När jag kände smaken på rökat så försvann alla mina problem. Jag befann mig i himmelriket. Allting var så ljuvligt. Det var helt klart bättre än alkohol. Jag började må allt sämre allt eftersom dagarna gick och sen kom det datumet då jag blev inlagd på BUP i karlskrona. Då var det inget missbruk, varken av droger eller alkohol. Jag blev "ren" och var det i ca 2år.
Efter BUp, behandlingshem och eftervård, stod jag nu själv i en lägenhet i Kristianstad. Jag fick mitt första återfall, stack iväg på kvällen och kom tillbaka till lägenheten med några gram cannabis. Sen var det igång igen. Men nu var det extra viktigt att dölja det. Jag gick ju i skolan varje vardag och umgicks med vänner på helgerna. Skulle jag våga röka när de var med eller skulle jag hålla allt för mig själv. Mina föräldrar var inte så ofta hemma hos mig så för dom var det lätt att dölja. Jag vet inte om de på skolan märkte något men jag rökte nästan varje kväll innan jag skulle lägga mig. Så höll de på under gymnasietiden, då var jag mellan 19-22. Sen när skolan var slut, då hade jag ingen grund att stå på, vänner försvann på sitt håll och började plugga på olika universitet och högskolor. Jag själv föll i träsket på min student och hamnade på PIVA i kristianstad. Sen gick det bara utför. Jag åkte in och ut på psyk, väldigt ofta efter att jag hade gjort mig själv illa eller stått på någon bro och tänkt hoppa. Vid nästan alla dessa tillfälle var jag påverkad. Det var ingen som sa något till mig att jag var det men de måste ju ha märkt det. En person märkte det direkt och det var en präst som jag hade kontakten med. Hon var ofta och hämtade mig på dessa broar och jag ringde henne så fort det var något. Tiden gick, jag rökte och drack. Hade inte många vänner. Kände mig ensam och det var en orsak för mig att fortsätta. Så här höll det på i några år. Jag hade ett uppehåll under tiden jag gick i behandlning för min ätstörning men sen var jag på det igen. Jag hade han som sålde till mig. Jag var med "gänget" ibland och ibland var jag själv. Hade lite uppdrag som gjorde att jag fick lite gratis.
Sen så kom den dagen då jag fick totalt ett psykbryt. Var hemma hos pappa. Skulle flytta tillbaka hem till Sölvesborg. Men jag var själv. Rökte lite och fick panik. Ringde PIVA i karlskrona och efter mycket om och men så kom jag dit. Sen den dagen 12/4 2009 har jag varit inlagd. Haft ett litet återfall när jag stack till kristianstad från karlshamn. Det är allt. Nu går jag i missbruksgrupp och är med i Länkarna. Jag vet inte hur långt jag har kommit i mitt tankesätt. Men det går framåt.
kram
ANKi