Snart ska jag ha samtal med P. Vet inte ännu vad jag ska prata om men det reder väl sig när det börjar närma sig ännu mer.
Jag mår inte bra, alldeles för många tankar som stör mig. Jag bara önskar att jag får min handi snart. Men iof så är det inte säkert att jag får någon, det skulle utredningen ge svar på.
Det som psykologen skulle ha reda på var hur jag var som barn, när jag började prata och hur jag lekte med andra barn, så kanske det inte var så hemskt iaf.

Här i växjö reganr det, jag hoppade morgonpromenaden, kände inte för att bli dyblöt.
Så nu sitter man bara här och väntar på att samtalet ska börja, puh jag hatar att vänta..

kram
ANKi