Vad skriver du om??
JAG
Som ni vet så skriver jag om lite alldagliga saker som händer mig. Visst jag skulle kunnat skriva om mitt riktiga helvete till liv. Om hur jag levt och vad jag åsamkat min kropp och mitt psyke. All skit den fått utstå.
Men jag har kommit ur de banorna nu. Jag lever, visst jag har dagar då jag inte vill ett skit men jag väljer ändå att kämpa, detta för att jag har så himla mycket att förlora. Om jag skulle sumpa denna chansen till ett drägligare liv så kan jag hamna på OBS-enheten igen och dit vill jag inte. Har redan spenderat mycket tid där. Det var den andra anhalten när jag kom till SSS. jag var där i ca 2 månader. Och OBSEN är inte kul, den består av en soffa, ett matbord för 4 platser. 2 toaletter och 5rum varav 2 är bältesrum. Jag hade dock tur och hamnade aldrig i ngt bältesrum, bältad. Jag har skött mig, visat att jag vill härifrån. Visst vårdtiden här är lång. De brukar säga bättre att det tar tid än att man kommer tillbaka. För så är det, iaf för mig. Jag kommer hamna här igen om jag strular till det sen när jag kommit hem. De i blekinge tar inte emot mig, de klarar inte av mig. Det har de själva sagt. Och idag tänker jag mycket på hur det kunde ske något så hemskt. Jag utsatte inte bara mig själv för ngt utan även andra. Men de tider är förbi. Jag är skadefri nu. Jag kan ngt sånär klara av min ångest. Men jag har ju nästan ständigt personal runt mig som haffar mig när jag är på väg ner. Nu kommer frågorna om hur jag ska klara av allt när jag kommer hem, vart ska jag bo, vilken kommun, vilken hjälp ska jag få??? Ja alla sådana praktiska frågor.
Oj, nu skrev jag så där mycket igen...
Men men
Har ni frågor är det bara att ställa dem så sk jag svara så gott de går..
kram
ANKi
Sv: Jo det gör ju det tyvärr men är väl värt väntan i slutändan får jag hoppas :) Och tack så mycket, kram på dig. <3
Nu har jag besökt din blogg flera gånger, men jag har nog aldrig vågat lämna en kommentar. Oftast vill jag flyta förbi osynlig. Men du verkar vara en sådan fin människa så du är värd att lämna en kommentar till. Hamnade på den här sidan via Hannas blogg. Hoppas att du får sova bra inatt. Kram Lilla My
Du kommer klara att flytta "hem" . DU är stark och väl när du gör det så kommer det bli bra, vet jag! Du har ju klarat dig såhär länge så varför skulle du inte kunna ta ett steg till och leva ännu mera!
KRAM
Hej och god kväll! Jag känner inte dig...men tänk på vad du vill med ditt liv. Det handlar om kontroll av sig själv..sina känslor.vi gör alla sned steg och det är okej för att få hjälp. Men förbered innan du åker och intala dig vad du inte bör göra och det är då det du inte vill ska hända. Dom negativa saker i ditt liv du vill bli av med..tex om du inte vill dricka.då ska du tänka på konsekvenserna som följer efter ett rus när verkligheten och magin runnit ut..du ser att allt är som vanligt igen..och vad jag menar är att misstag får man göra och då hittar du svaret så vad problemet ligger..vidare varför gör jag så här mot mig själv..därför tjatar jag om att hitta sin identitet och bli stark i den och därmed bli fri i själen. Det är bra med misstag för ju snabbare hittar du vad det är som driver dig..till destruktivitet av dig själv.förlåt inget ont menat mot din person. Tvärtom läs min kommentar innan. Men ett steg kan vara att för bereda sig innan vad man ska göra och inte göra..verkligen tänka med sitt inre. Du vill vinna kampen om dig själv visst? Få ett bra liv med goda människor omkring dig och en stark identitet. Med andra ord en stark kvinna med båda fötterna på jorden. Jag skrev i ett tidigare kommentar att man möter människor på ont och gott...och därför krävs en stark identitet för att klara av att handskas med det negativa från sin omgivning. Det är inte lätt och jag vet att du redan förstår det jag skriver..jag är ingen som leker någon besser visser.du har själv valet att att lyssna och ta till eller tycka personer prata bullshit. Och det är din åsikt som ska respekteras. Du är du och och jag är jag. Men jag märker i allafall att du verkar en väldigt go tjej med styrka och hopp. Förstår att det är svårt med miljön du lever i och sen ska du på nya äventyr klart det oroar och det i säg är ett väldigt stort steg i sig att bara fundera så som du gör. Men kom i håg valet och att konsekvenser finns som du redan vet när du befinner dig där du är. Och ska jag va ärlig så tycker jag att du inte ska gå där för länge..för du har så mycket styrka och förstånd och intelligens och vilja att förändra..därför skrev jag om att du skulle få stöd där du bor sen i egen lya. Och människor som du kan nå men ändå ha din egen lya och friheten att gå ut när du vill. Jag känner inte dig..men jag tror verkligen på dig! Att du har så mycket att ge. Allt tar tid men en sak i taget och din utredning kommer ge dig mycket. En stor kram så länge så jag inte bombar dig med massa. Kom ihåg misstag är bra på en del vis men att tänka och förbereda är bra med. Men jag tror att man inte ska fly problemen..även om andra kan ha en negativ inverkan på en..man märker inte alltid det..ja du vet nog själv. Ha det så gott på din permis nu gumman och ta vara på dig själv. Vägen är lång att vandra och mycket händer på vägen..men still strong! Tror på dig. Vänlig hälsning vienna
kanske missuppfattas men inte så jag menar mitt sätt att uttrycka kan vara klumpigt hi hi men du förstår säkert. Kram igen!
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva eller vad jag vill säga. Vill nog mest bara "visa mig", istället för att vara en i raden av anonyma läsare. Jag hittade din blogg av en ren slump, via en annan sida och fastnade för din länk av två anledningar. Å ena sidan för att du finns i just Växjö (jag pluggade och bodde på Teleborg 1997-2001 och "SSS" var förstås välbekant för de flesta). Dessutom har jag lösa band till den 16-åriga flicka som så tragiskt omkom i branden 2003. Å andra sidan - för att vara brutalt ärlig - av ren nyfikenhet på en vardag på rättspyk ur ett "insidesperspektiv", speciellt med tanke på hur mycket det skrivs i media.
Jag har bläddrat igenom hela din blogg men fastnade speciellt för det här inlägget och den styrka som lyser igenom mellan raderna. Jag beundrar att du fokuserar på framtiden och det friska, även om jag förstår att det inte är helt lätt. Jag gillar även att du tar ställning mot den destruktiva bloggkultur som dessvärre många unga faller för idag. Jag har själv mött skräckexempel, både i privat- och yrkeslivet, där unga tjejer (det finns säkerligen även killar men jag har ingen personlig erfarenhet av det) triggar varandra i olika former av självdestruktiva beteenden. Så en eloge till dig för att du lyckas balansera mellan självutlämnade ärlighet och ansvarskänsla. Jag menar naturligtvis inte att verkligheten ska förskönas eller förringas, det är ju trots allt en dagbok som beskriver en persons liv, tankar och känslor. Däremot är det klokt att precis som du göra en sund bedömning av vad som bör eller inte bör lämnas ut.
Jag önskar dig stort lycka till på din fortsatta resa!
