Jag kan verkligen inte sluta gråta. Jag gråter för ingenting numera. Grät igårkväll, när jag gick och lade mig och nu tidig morgon. Jag vet inte hur jag ska visa mina känslor. Jag är så rädd att de ska vändas mot mig på något sätt, då blir det liksom lättare att bita ihop. Jag vet att det kanske inte är ett så bra knep men jag bara måste göra så för att ens orka med allting.
Utredningen är som sagt var i full gång och det tar verkligen på mina krafter, det är så mycket som ska gås igenom men de säger att det är för ett bra syfte. Och igår dessutom gjorde de en hel del medicinändringar igen. Vad vet jag inte för det hade inte förts in i journalen. Vi får helt enkelt se hur det blir idag om något ska ändras från och med nu eller de ska vänta tills på måndag då ny dosett dyker upp här ute.
Igår på ronden blev jag helt ställd. Jag fick reda på att jag skulle in dit ganska exakt 2 minuter innan vi skulle köra från Tallis. Jag hann inte förbereda mig ett endaste dugg och det slutade med att jag satt tyst på stolen. Fick inte fram ett endaste dugg kändes det som. Jo en sak och det var att jag ville ha fri stadsperm, och visst det fick jag men det skulle planeras innan vad jag skulle ha det till. Jag vill ju bara ha lite mera friförmåner. Planering och planering allt ska skrivas ner i minsta detalj här.
Så är det på sss...

kram
ANKi