Min hjärna den kokar för fullt. Jag kan inte slappna av riktigt och rösterna de pratar på. Jävla demoner.
Hade jag varit i en egen lägenhet nu hade jag tagit mig dit demonerna verkar, alltså de döda. Jag hade varit på en kyrkogård för att kunna överleva. Jag måste helt enkelt vara där för att få lugn i min själ. Visst det finns både onda och goda andar där men jag trivs.
Låter det konstigt? Jag är konstig. Men jag är stolt över det för ingen annan är som jag.
Om man landar i en del av världen så tror man att det ska bli bra men det blir det inte för man kan inte rymma från sina problem. Jag kan inte rymma från mina, de är mig ständigt hack i häl.
Jag hoppas att jag någon gång ska bli fri från mina demoner, både de goda och de onda.
kram
ANKi