Det är fullkomlig kaos i min hjärna. Jag hade önskat att mina mediciner som jag får kunde hjälpa mig mot detta kaos men det gör de icke. Får ju vänta tills på måndag då det ska ske medicinändringar, vad det blir vet jag ännu inte.
Tårarna kommer när jag minst anar det, redan gråtit 2ggr idag och mer lär det bli. Jag är rädd för denna känslan som jag har nu, för jag vet vart det bruka leda om jag inte får någon slags hjälp. Visst jag är ju på SSS men de är inte alltid det hjälper för det. Jag hoppas inte att det går så långt som det gjort innan. LIksom hur ()&/%%&¤¤%#¤%¤%/(=)=?`=`((&//&% ska jag kunna sova nu när jag bara blir mer och mer speedad för varje timme som går. Jag känner det inuti mig. Rösterna gör ju det inte mycket lättare, visst just nu är de ganska roliga men det är ändå jobbigt att lyssna på dem. En av dem har presenterat sig, han heter Lasse och jag kan säga att han är den ledande av dem alla. Det är han som styr de andra. Jag kommer ganska bra överrens med Lasse men han kan vara ganska speciell ibland och man vill definitivt inte bråka med honom. De andra kan vara ganska udda men de har alla olika personligheter men saken är den att jag vill veta vad de alla heter så att jag kan bli mera vän med dem och att jag skulle kunna säga ifrån på skarpen om det skulle behövas.
Våran jord är inte stor och tryggare kan ingen vara i den blomstertid som kommer.
Att vara eller icke vara det är frågan??
Jag är men ändå inte för jag är mer än vad jag brukar vara. Att veta vad som är rätt och vad som är fel är svårt att veta när man är lite konfys. Det mixas ihop i ett virrvarr och blir en kompott av allting som rör sig inuti mig. Till en början kan det vara ganska roligt men när det har gått en tid så blir det bara en massa jobb med det hela för att bromsa det.
Jag vet inte riktigt när man ska bromsa det men det kan ju bli försent så jag hoppas att tåget går i tid nu innan bomben exploderar. Jag vet att det är mystiskt med morötter men lingon är bättre än citrus.
Sås är det med potatis..
kram
ANKi