Just så känner jag över min tid i Växjö, jag fick ingen direkt behandling och det som hjälpte där uppe var de andra tjejerna, de var mera betydelsefulla än restan av personalen tillsammans. Hur de bara såg till att deras eget schema funkade och när de skulle ha rast. Att vi som var där mådde dåligt var bara en petitess. Fick med mig mina journalanteckningar hem och det var inte mycket skrivet där, nästan ingetting om mitt mående utan mer att idag har Angelica varit på rummet nästan hela dagen, men snälla de kunde väl frågat varför jag låg inne på rummet??? Eller den gången då jag gick ner till personalen och sade att mina demoner var alldeles för jävliga, då svarar denne så här" Ja det du kallar för röster då frågade jag denne varför säger du så??? Han sa då att han visste att jag kände mig kränkt när han sa så. Jag undrade då varför han säger så till mig. Hans slutliga svar i detta samtal var -jo om jag säger det tillräckligt ofta så kanske du tar det bättre" Vad fan är det för något liksom, är det endast för att göra det lättare för sig själv??? Så ignorerad jag har blivit när jag har mina demoner, min nuvarande läkare i öppenvården visste inte ens om att jag hade problem med detta. Snälla liksom, var fan har de då sagt om mig och vad har de inte sagt??? Visst viss personal var väl ok där men de flesta slutade eller fick jobb på annan avdelning. Istället går där en massa rötägg och tror att de är något. Och ännu mera arg är jag för mina änglar sitter kvar där uppe och de bara sitter. Vad händer nu med dom liksom??? Och allt som de lovade att jag skulle få, vart tog det vägen?? DBT? KBT? ESL? MI? Det stod ofta i mina papper till förvaltningsrätten om allt de skulle göra för mig, men inget av det hände. Och NU, vart är jag nu??? Jo jag är inlagd igen och får börja om på ruta ett. Hur kul är det??? Nu är liksom frågan den kan de hjälpa mig här? Kan jag lita på dem? Jag vet inte vad jag ska tro.