Jag undrar verkligen för jag vet inte riktigt vilken väg jag skall ta. Hoppet finns där kanske men ändå inte, trångsynt kanske enligt vissa men när man sitter där man är så blir livet ganska hopplöst och intetsägande. Vad lever jag för? Vad handlar mitt liv om? Just nu kanske det bara är att just överleva dagen och dess galenskap det medför. Jag lever men ändå inte. Man känner sig tillplattad av verkligheten som inte är någon verklighet. Pan pang och jag är i min alldeles egna värld där nästan bara jag har tillträde. Demoner som finns etsade inute mig och under mitt skallben, de som viskar i mitt öra om hur jag ska ha det och hur jag ska leva. Hur ska man stå ut?? Demoner är inget kul, de lever sitt liv och vill gärna tränga in i mitt. Deras befallningar om hur jag ska vara och hur jag ska bete mig stör mig dagligen och får mig att inse att jag mår skit. Det kan ju vara så att det inte finns männsikor som förstår detta, jag ber ingen om hjälp för det är så himla lätt med missförstånd. Jag vill inte att någon ska ta ner månen till mig, jag vill bara att ni ska finnas...det är inte alla som gör det. De säger så himla mycket men agerar inte efter det. Ord betyder så himla mycket, de kan sprida glädje men också tragik och förtvivlan. Jag ber inte om mycket men ett hej ibland kan göra mig så glad...

kram

ANKi