Nu är det snart dags för mig att bege mig från Växjö, det ska bli så himla skönt att slippa det stället. Visst känns det lite vemodigt att inte vara där mera jag har ju trots allt varit där i mer än 1½ år nu. Denna rundan av intagning har varit mer än 2år. Nu så är det dags för mig att vara fri, en fri kvinna. Jag hoppas innerligen att jag slipper psykiatriska avdelningar i framtiden. Nu så har jag bra personal som ska stötta mig i mitt nya boende och en kontaktperson som kommer finnas där för mig.
Jag hoppas att jag kommer att ha saker att göra så jag slipper den hät tristessen. Nu ska jag vara fri så fri man bara kan vara.
Dessa dagar som jag har kvar i växjö kommer nog vara ganska sega men det får det väl vara för jag har något bra som ska komma. Det enda är att jag kommer sakna de andra tjejerna där uppe. Jag har ju varit där med dom, alltid haft någon att prata med, röka med och dricka kaffe. Jo jag kommer verkligen att sakna dom.
Nu så...snart tillbaka till växjö efter min alldeles första egna perm, sen den 21e då är jag sölvesborgsbo på heltid..ack vad det ska bli skönt...

kram
ANKi