ja då sitter man här i sin lägenhet och känner sig ganska ensam. Ibland undrar jag vart jag egentligen har hamnat men jag vill nog inte spekulera något i det för det är ju som det är helt enkelt.
Visst det är skönt att ha sitt eget men jag hatar ensamheten, självklart vill jag INTE bli inlagd igen så det är bara att hålla sig på sin kant. Pratade dock med psyk igår men de är ju som de är, de fattar inte ett skit så jag lade ner det där. Pratade både me piva och avd21 men som sagt de kunde inte hjälpa mig, de sa bara att jag skulle ringa psyk på måndag men jag tror jag hoppar det.
Men jag ska fixa detta, jag hoppas att jag gör det iaf. Jag vill visa vissa att jag kan fixa det trots att det ska vara så jävla svårt ibland.
Önskar att jag hade haft mina änglar här, mina tjejer på avd 64....jisses vad jag saknar dom. Och mina och V.S samtal ute på rastgården, de var både djupa och icke djupa...allt från tragedier till barnprogram...

Får väl ta och dricka litta kaffe till....

kram
angie