Ett liv innanför murarna är inget som lockar mig längre, det har aldrig lockat mig. När jag först kom hit till Växjö gav jag det endast 2veckor sen skulle jag bli utskriven sa jag. Nu har jag varit här i 1 år och lite mer än 3 månader. Jag var inne på kliniken från december 2009 till augusti 2010 sen kom jag till Talludden. Visserligen så tillhör ju Tallis kliniken men det är en vill ca 300m från murarna. Här är det ingen säkerhetsreception, metalldektorer och allt som krävs för att man ska kunna ta sig in på en avdelning. Väl där inne så är det strikta regler som gäller. Man får inte ha vad för något som helst inne på avdelningarna. Ofta står det artiklar i tidningar om Rättspsyk och det är mycket kritik som skrivs. Det är mycket som inte stämmer men visst en del gör det.
Många gånger har det brustit i omvårdnad och allt som har med det att göra. Mer vill jag inte skriva om det, men iallfall för mig har det funkat. Jag har blivit bra eller ja bättre kanske jag ska säga.
Jag vill inget annat än att komma härifrån, jag är trött på sjukhus och avdelningar. Trött på skrik och gap (det händer inte ofta på Tallis men väl inne på kliniken), trött på bältessängar och injektioner. Jag vill bli en fri kvinna, leva mitt liv utan psykiatrin. Jag vill leva som jag vill!
Snart ska jag härifrån men när snart är vet jag inte.
När jag är redo kanske jag ska skriva..



Kram
ANKi