Upprymd i extas. Inget ska nu mera bli sig likt. Jag ska hem snart, när vet jag inte men snart iallfall.
Jag vill ha en egen lägenhet men jag vet inte om det blir så.
Jag vet inte om jag blir av med mitt LPT, kanske HAN vill ha kvar det till augusti då det löper ut.
Tänk snart ett liv i frihet, nu har det varit som "frihet i en liten ask".
Dagarna går här på Talludden, men de ser ofta likadana ut.
Jag har en del på mitt schema och lite till ska jag ha. De tycker att jag ska fortsätta med det jag sysslar med fram tills jag flyttar.
Men just nu lever jag i en liten bubbla, ni förstår när man har hjärnspöken som vi kan kalla de,
då är man i en liten bubbla. Ja ja säger de och jag bara ja ja. Jag orkar mycket men inte allt.
Jag står inte ut när mina spöken är på mig hela dagarna. När de bestämmer vad jag får göra och inte göra.
Alla dagar och alla nätter lever de inuti mig. Det är lite cosy..om ni förstår.
Ibland händer det att jag uppmuntrar dom och det är ju egentligen bara dumt men sån är jag.
Då kanske jag sitter och pratar med spökena och då lever jag i min egna lilla värld.
Lustigt funny men ändå så dumt att man kanske skulle ta sig en bit av något annat.
Just nu så sitter de och snackar och jag får ingen reda på någotting. Det blir liksom prat i pratet.
Så ja ja, i min värld är ALLA välkomna, även den lilla musen som bor under trappan.
Ett konstigt uttryck just nu "Vem är det som rapar"
Och en annan sak till...ah jag vet inte om jag vill säga det..

kram
ANKi