Jag vill så gärna att andra ska må bra före mig men jag vet också att så kan jag inte tänka. Jag har också rätten att få må bra men den är svår att ta till sig.
Visst ibland mår jag bra och ibland mår jag mindre bra. Tänker ofta på att jag tar upp en plats här, det finns säkerligen någon som behöver den bättre än jag, fast jag behöver den också det är bara svårt att inse fakta.
Jag tänker inte på döden längre utan på hur livet ska bli så det är ju en framgång men den stressar mig också för jag vill så himla mycket och jag vill göra andra glada för min skull. Lite egoistiskt men jag vill så gärna att det ska gå toppen för mig. Och visst det går sakta men säkert framåt, en dag i taget. Men jag hade önskat att det skulle gå ännu mera framåt och att jag kunde flytta härifrån Tallis redan imorgon.
Jag har snart varit "inlåst" i 2 år, 8månader i Karlshamn och resterande här på SSS i Växjö. När ska jag få komma hem, mitt tålamod håller på att tryta. Men visst, en dag i taget.

kram
ANKi