Visst jag orkar men när det tar emot så orkar man ändå inte men man gör sitt bästa dagligen för att överleva.. Jag kämpar för att klara av det som jag tror att jag inte klarar. Ibland tar det stopp och tårarna sprutar, inget kanske blir som man vill att det ska bli. Men nu måste jag börja kämpa för min egen skull och inte för alla andras. Jag ska INTE göra det jag tror att andra vill att jag ska göra utan jag ska göra saker för min egen skull.

Idag har vi rond här och jag ska in och träffa läkaren. Inte för att jag vill men tydligen för att saker ska bli rätt.
Jag vill inte veta av några missförstånd. Så vi får väl hoppas på det bästa.
Annars idag vet jag inte mer om vad som händer.

kram
ANKi