En undran som jag ibland ställer mig och jag tror att andra också gör det. Vad är ett liv egentligen? Vad är det värt? Jag har många gånger lekt med livet, lekt med döden osv. Och ibland så känner jag att livet faktiskt är värt något och ibland kan jag känna att jag kan lika gärna skita i det. Men det för jag ju inte. För hur det än står till så har jag bara lurat döden och sedan känt efteråt att detta liv kan jag inte förspilla. Jag måste ta till vara på de stunder som är bra för om man tänker efter så finns de där stunderna ganska ofta men man väljer ibland inte att se dem. Och vi har ju bara ett liv att leva (om man nu inte tror på annat). Jag läser många bloggar och ofta bloggar med tjejer/kvinnor som lever eller har levt ett likasinnade liv som jag. Och ofta ser jag det där lilla hos dessa männsikor att gnistan finns där. jag kan läsa hur de kämpar och om hur de är i botten och ibland i toppen. Jag vill att dessa tjejer/kvinnor ska leva, jag vill inte att det ska gå så långt att det blir kaos av det hela. Sen är det jus å att kaos är det redan men, ja det är svårt att förklara. Men jag kan se den där kämparglöden hos många och det gör mig glad. Hade det varit för några år sedan så hade jag bara sett det svarta.

Jag har ju skrivit om många jobbiga stunder i mitt liv men jag skriver sällan om hur jag är som person. Och det hade jag tänkt göra nu.
Som person är jag ganska glad av mig och ganska social men jag har svårt för relationer ändå. Jag vet inte vart gränsen går om man är för jobbig eller påträngande. Svårt för närhet som t.ex kramar. Det får helt enkelt vara på mitt initiativ. Jag är också väldigt glömsk, glömmer bort de där triviala sakerna som andra kanske tar för givet. jag måste ha ett schema för varje dag där det står när jag ska borsta tänderna, ta min medicin och vice versa. Jag har svårt för att se om mitt rum är stökigt/dammig och kanske behövs städas, det faller mig inte in att det är det som jag ska titta på. Och mycket mera.
Detta vara bara en bråkdel av/om mig.

kram
ANKi