Suttit på missbruksgrupp idag, inget vidare kul men de kom på mig. Attans också..ja jag är arg. Jag lever i min egna lilla värld där endast jag kan se vad som ska hända. Ingen annan vet och det är ganska tur det, visserligen så kom de där två tanterna på det men jag hoppas att de icks skriver något om det för då vet jag inte vad jag gör. Nog för det känns om jag talar i gåtor men jag kan icke säga vad det handlar om.
På onsdag är det dags för möte och jag är redan ganska nervös men jag hoppas att jag får min vilja igenom, jag hoppas att de kan förflytta mig hemåt, till blekinge. Allting skulle bli så mycket lättare då. Nära till alla och jag skulle få det lättare att få en bostad och kunna få permisar osv. Men jag vet icke heller om karlshamn tar emot mig med tanke på vad som hände den där ödesdigra dagen för lite mer än ett år sen, men det var då det, icke nu liksom jag har andra grjer för mig som är så mycket bättre.
Men man kan ju alltid hoppas att de vill ta hem mig för mitt eget bästa och sen kanske man blir utskriven ganska snabbt, dessutom blir det billigare för dom också...Jag ska nog kunna tala för mig på onsdag så kanske jag kan övertala dem för detta.
Annars händer det inte mycket här, dagarna är ganska lika, man röker och dricker kaffe. Men imorgon ska jag in till city med L, kanske shoppa lite. Ja ja

kram
ANKi