Idag slog det mig hur tacksam jag är för att jag lever och mår hyfsat bra! Visst jag har varit i botten men jag har rest mig igen och klättrar fortfarande uppåt! Allt detta med att åka in på Psyk hela tiden det funkar inte! Det är därute som jag blir frisk, visst i några dagar så kan det funka med lite hjälp av Piva men aldrig i flera månader! Jag ska ju fungera ute me inne på en avdelning så blir det bara rubbat till slut en falsk trygghet!
Nu vill jag leva igen och jag hoppas att jag får det!
Kram