Sitter här hemma i min ensamhet och funderar vad jag kan göra åt saker och ting. Pratade med en kompis nyss och jag blev ännu mera fundersam. Jag börjar verkligen undra vart vi är på väg i dagens samhälle??!! En tjej som ropar efter hjälp dagligen, hon vill inte leva och skadar sig själv allvarligt. Hon får ingen hjälp. Hon bönar och ber verkligen men ingen verkar förstå. Ingen läkare verkar ta henne på allvar men lilla jag förstår hennes ångest och desperation. Hon vill inte leva men hon vill inte dö heller. Kan ingen verkligen ingen fånga upp denna goa underbara tjej så att hon kan få ett drägligt liv?? Jag vill henne så väl men kan inget göra?? Hur ska jag få andra att få upp ögonen?? Psykiatrin släpper hem henne, hon försöker ta sitt liv men får ändå ingen hjälp. Hon har legat otaliga gånger på intensiven men får åka hem så fort hon blir "frisk". Hon pratar med psykitrifolk och de säger bara 2 "- om du vill ta ditt liv, åk hem och gör det då" Hur kan man få säga något sådant???
Det är verkligen skillnad på psykiatrivården mellan länen..jag får den hjälp jag vill ha, hos mig är det nästan tvärtom, jag vill hem men de håller mig kvar. Visserligen får jag åka hem på permis och sådant nu men det tog ett tag innan de hade tillit till att jag inte skulle göra något. Hur kan det skilja så mycket på vården, beroende på vart man bor?? Alla ska få likvärdig vård vart man än befinner sig. Kanske är jag lite naiv men jag vill så gärna att detta ska uppmärksammas. Jag vet att aftonbladet gör en granskning av psykiatrivården i Sverige. Det finns både solskenshistorier där och även hemska händelser. Men vad kan vi gör åt detta??? Något måste ju verkligen hända!!
Jag vill inte förlora min vän pga att vården ser ut som den gör!! Jag vill ha min vän i livet. En dag kanske hon inte svarar på mina sms eller telefonsamtal. Hon vill ju leva men det kan gå snett...

Kram
ANKi