Nu har jag äntligen fått en tid hos en psykolog! Dock är det 2 veckor dit så nu handlar det om att stå ut fram tills dess! Lätt eller svårt vet jag inte men det får gå ändå då man inte har något val! Hade ju möte igår med Psyk/kommun och jag blev ganska förbannad! Gick ut därifrån i ren protest! Så himla jobbiga när vi diskuterade mediciner, känns inte som om dom lyssnar på vad jag har att säga! Men till slut fick jag som jag ville! Nu vilar jag och läser en bok! Kram på er alla

Ligger nu hemma i sängen och grubblar som vanligt! Alla dessa tankar som ständigt maler! Undrar när de kan börja bli normala igen. Vill så gärna göra så mycket mera men har inte den orken. Alla år på Psyk har gjort att man verkligen är seg i allt man ska göra. Men jag hoppas på att det snart ska ändra sig. Att tänka kan ju vara bra men när det bara blir en massa tjafs i huvudet så vill jag helst lägga ner men det är inte så himla lätt. Alla dessa demoner som finns och som inte vill försvinna. Men jag biter ihop som vanligt och det lär jag väl få göra ett bra tag till kan jag tänka mig. Nu ska jag snart sova men först ska jag läsa lite! Kram och god natt på er;)

I kväll har fina Weronicaa varit här! Härligt att ha vänner! Satt och snackade och lyssnade på musik, en lugn kväll med andra ord! I torsdags så fick jag prova en medicin för att dämpa de demoner jag har, en medicin som jag hade för många år sedan och den har verkligen hjälpt! Denna medicin ville jag ha insatt för ett bra tag sen men det ville inte läkarna men nu lyssnade dom på mig och gav mig den på prov. Lyckat känner jag nu så på tisdag på mötet kommer jag säga till läkaren att jag vill ha den stående. Det är ju bra att ha en medicin som hjälper och då tycker jag att jag kan ha den hela tiden! Då kanske jag slipper bakslag och sådant i den mån det går! Bakslag kan man ju alltid få men man kan ju försöka minimera dem så gott det går! Annars så har dagen mest inneburit hemma häng! Städat och pysslat lite i lägenheten. Helgerna är ganska så tråkiga i mitt tycke, händer inte så mycket och man går som i dvala. Visst det kan vara skönt det med men jag gillar de vanliga rutinerna eftersom jag är så fyrkantig! Allt ska vara som det brukar! Nu ska jag lägga mig med en bok och hoppas att sömnen snart kommer vilket jag tror den gör då jag är som en zombie! Kram och god natt

Varför är det så att det ska vara så svårt för psykiatrin att hjälpa? Fick nästan lägga mig på knä för att få någon hjälp! Alla hänvisar mig vidare och säger att det är den andre som har ansvaret och själv sitter man i mitten och försöker förklara för vad det är som gäller! Jag har väntat sen i februari på att få en tid hos en terapeut och ännu inte fått någon tid men en terapeut har jag blivit tilldelad men väntar bara på att de ska meddela vilken dag jag ska dit! Allting ska tydligen vara så invecklat i vården! Men visst jag fick till sist hjälp! Men jag kan bli så himla frustrerad på att det ska vara så svårt trots att de vill hjälpa! Men men imorgon kommer mor min och vi ska ha lite mys och trevligt! Alltid kul att träffa mamma och vi har roligt ihop! Nu ska jag sova trots att klockan inte är så mycket men min axel värker så jag får sova bort det! Kram alla

Livet tycks vad fullt av demoner. Att hela tiden ha folk som pratar till mig och befaller mig till att göra saker! Eller när jag börjar se dom komma mot mig och när de vill göra mig illa! Då vill jag bara fly bort så långt jag bara kan. Överallt är dom och jag får aldrig vara ifred! Är jag besatt av onda andar? Har de tagit över mig och hela min existens ?? Tänk att få vara fri, flyga bort från allt det onda! Fri som en fågel och känna vinden i mitt hår! Hur ska jag ta mig dit hän? Jag behöver det nu! Jag kan inte vänta längre!

Tuffa dagar som man kämpar sig igenom men ibland går det inte riktigt! Min kropp tar stryk och jag bara fortsätter. Den orkar inte så mycket mera! Och vad gör jag? Jo jag fortsätter att skada det som jag kan förlora; hela mitt liv! Jag vill verkligen få hjälp men det tar tid och vänta när man mår dåligt tar på krafterna! Så här ligger man nu i en sjukhussäng och undrar varför man gjorde som man gjorde? Jag vill ju så gärna men det räcker inte! Jag måste ha något som kan sporra mig till ett vettigt liv, något som kan få mig på rätt köl! Jag oroar mina nära och kära och det är ju inte det jag vill! Jag vill att de ska vara stolta över mig! Istället bara raserar jag allt! Nu ska jag snart få åka hem igen! Hem till min lilla borg! Kramar till er alla

Att resa sig upp efter ett ordentligt magplask kan göra ont i veckor! Tankar som ständigt kommer och går men man kämpar och tar sig upp. Jag vet att jag kan fixa det! Jag vet att jag kommer att falla men jag måste också se genom fingrarna för att inte låta mig ledas bort från ljuset! Jag vill nå ljuset och leva i det som om det vore det enda rätta. Att ständigt se mörker omkring sig är inte något positivt utan det tär på en utan som jag sagt innan ta en dag i taget för att sakta närma sig det mål man har. Det finns dagar då jag varken vet ut eller in men jag måste klara av dem också! Jag vet att jag kan fixa detta! Jag vet att mitt liv kan få en vändning och att det kan bli bra. Allt det trots att jag är ganska fyrkantig i mitt sätt att tänka. Snart så ska jag börja föreläsa igen och detta ser jag fram emot. Ett steg till att få mitt liv rätt. Att få dela med sig av mina erfarenheter och visa att jag kan också något. Jag vet att många skulle må bättre av att lyssna på mig och att de kan få andra infallsvinklar till ett nytt sätt att tänka! Jag vet att jag kan göra skillnad! Och det ska jag! Må livet ge dig nya möjligheter!! Kram Angelica