Tuffa dagar som man kämpar sig igenom men ibland går det inte riktigt! Min kropp tar stryk och jag bara fortsätter. Den orkar inte så mycket mera! Och vad gör jag? Jo jag fortsätter att skada det som jag kan förlora; hela mitt liv! Jag vill verkligen få hjälp men det tar tid och vänta när man mår dåligt tar på krafterna! Så här ligger man nu i en sjukhussäng och undrar varför man gjorde som man gjorde? Jag vill ju så gärna men det räcker inte! Jag måste ha något som kan sporra mig till ett vettigt liv, något som kan få mig på rätt köl! Jag oroar mina nära och kära och det är ju inte det jag vill! Jag vill att de ska vara stolta över mig! Istället bara raserar jag allt! Nu ska jag snart få åka hem igen! Hem till min lilla borg! Kramar till er alla