Äntligen kan jag återigen säga att jag är fri men denna gången känns allting annorlunda. Innan när jag har blivit utskriven så har det gått några timmar sen har jag nästan skrikit efter psykvården igen. Varför? Jo för jag har inte vetat något annat men nu så har jag börjat leva igen och tar mig för saker. Jag har hittat orken igen och jag tror att jag har hittat meningen  med livet. Jag kan nu bara hoppas att detta håller i sig och jag gör allt för att det ska göra det.