Ligger här i sängen och inväntar sömnen som inte riktigt vill komma. Tankarna flyger omkring i luften. I så många år som jag åsamkat min kropp så mycket skada så måste jag vara glad att jag överlevt! Jag har verkligen haft turen på min sida! Åren i Växjö var tuffa men hade det inte varit för de vänner jag fick där hade jag inte pallat med livet men nu gjorde jag det! Ibland undrar jag om det verkligen är tur eller vad det handlar om?? Jag vill så gärna må bra, visst jag mår bättre men jag vill må bäst! Jag vill inte ha vissa tankar som jag har men det är nog bara till att härda ut och stå emot frestelserna som finns runt omkring mig! Jag vet att jag fixar detta, ibland får man ta en dag i taget och ibland någon timme i taget. Jag kämpar dagligen och det kan vara tufft men jag vet att det kommer något positivt ur detta! Mina vänner jag har betyder mycket för mig, och jag hoppas att jag kommer ha dem i hela mitt liv! Tillsammans är vi starka! Kramar