Sitter nu vid datorn inne på paka med tanke på att jag fått ett lpt  på mig. Varit inlagd i en vecka och ingenting blir så mycket bättre. Tydligen något hokus pokus i huvudet på mig och jag känner inte igen mig själv. Jag är inte deprimerad längre och har ingen direkt ångest mer än att jag bara hatar vad som gör så att det blir så här. Demoner kan man kalla dem. För det är just det vad jag har kanske man också kan kalla det för att jag är besatt av något. Men vad är egentligen skillnaden på deomner och vara besatt? är inte det samma sak. Alla ser så himla konstiga ut i deras ansikten..underligt och märkligt. ja vad kan jag mera säga, dagarna kommer och går och inget består. Livet är hårt och jag vill gärna göra det kort. Dock stoppar de mig och bjuder lite på sig, Himlen öppnar magsika rum som jag måste räkna i tum. Jag tar dagen som den kommer och hoppas att den ej blir så långer. Nu sitta och titta på något alldeles konstigt och underligt. Se det som en dröm..och jag vill att det går bra