Ja nu ligger man här igen på sjukan och denna gången är det mitt eget fel! Jag föll pladask! Hårdare än hårdast! Och nu i en sjukhussäng på kirurgen. Hade ju precis blivit utskriven härifrån och vad händer jo jag kissar positivt på benzo och jag har inget tagit utan jag har fått när jag var inlagd på kirurgen i förra veckan! Men hur ska jag få andra att förstå att jag inget tagit då jag gjort dumma saker innan? Vem fasen tror en missbrukare, fast jag vet inte?!? Hur ska jag nu kunna gå med huvudet högt?? Hur ska jag orka stå fast vid att jag inte tagit nåt?? Jag står nästan ensam, men ensam är ju stark! Fast jag har min familj men det är svårt för dom också! De vet inte hur de ska tackla allt detta med att jag ställer till det!
Nyopererad är jag sedan lite mer än en vecka! Tagit agrafferna igår. Sen såklart så läckte ju såren. Men men nu har det slutat!
Det är mycket tankar som dyker upp när man ligger vaken om natten på ett sjukhus! Ångesten kommer! Och den går inte att dämpa! Det blir att lindra med VB (vid behovsmedicin). Och den snälla nattsystern som så ofta kommer när jag ringer antingen pga smärta eller också ångesten. Tv:n står på som ett sorl i bakgrunden men röster tar över. Varför dessa jävla röster jämt??? Orkar inte ha dem längre. Saknar tjejerna i villan!! Vill tillbaka dit men frågan är ju om jag får. Får jag inte så vet i katten vad som händer med mig. Imorgon väntar en prövning i sig. Hoppas det reder sig ändå.
Kram på er.