Ångesten biter sig fast, men jag håller den på avstånd
Nu sitter jag här på piva med tårar i ögonen, vill så gärna vara på Finjagården. Jag räknar ner dagarna tills jag ska åka tillbaka. När jag är här försöker jag att bara vara här och nu, allt för att jag inte ska känna hur långt det är dit jag vill nå.
Jag har drömmar och mål men dom är svåra att skriva ner, allting verkar vara så långt borta. Hur ska jag veta nu vad jag vill göra om några år. Men jag har det i hemuppgift till nästa session att skriva ner mina drömmar och mina mål dels inför att kontrakt ska skrivas i min DBT och jag tror också för att jag ska ha mål att se fram emot.'
Hur ska jag nu klara av att vara här denna vecka utan att få mina känslor och tankar att ta över fullständigt??
Det är ju att följa min struktur dagligen, se möjligheterna här och inte tvärtom.
Ångesten har ju ett grepp om mig på detta ställe men den ska inte få äta upp mig, men kämpa inte emot, det är tillåtet att få känna också även om den gör dig rädd...
Jag är här och nu, jag observerar och beskriver, dömer inte, gör en sak i taget jag gör det effektivt och framförallt jag deltar i livet.
kram
Kommentarer
Felicia
du jobbar så hårt så jag kan nog inte ens förstå! Kraaam
Trackback
