Jag saknar inte PIVA, det är en del jag vill sudda ut och det står för så mycket jobbiga minnen. Alla de gånger jag skadade mig där, hur jag fick vara i deras lägenhet med vak. Absolut inget jag vill som ska upprepas. Jag vet också att i vissa tider var det bra för mig att vara där men i längden så blev det bara fel. Jag kan känna nu att jag hittat rätt när jag kommit till Finjagården, det är här jag ska få hjälp med mina bekymmer och allt som har hänt. De kan verkligen sin sak här och det är jag glad för, men visst det finns ju de som inte alls gillar Finjagården och det får stå för dom men jag gillar det och jag vet att de kan hjälpa mig här. Jag har en bra terapeut som jag är  nöjd med och som jag verkligen kan prata med. Så snart ska vi också skriva kontrakt i DBT och sen ska vi göra något som kallas för PE men det kan jag inte riktigt gå in på det är för känsligt än. Men DBT:N funkar äntligen, det är inte så flummigt när man väl har fått in tänket men jag får väl öva där också för vissa delar är extra jobbiga och svåra men det ska gå det med..

Men som sagt äntligen tio veckor idag..hurra hurra

 

kram

Angelica