Men jag har kämpat mer än vad jag någonsin gjort under hela mitt liv. Jag har lekt med livet som insats vilket jag inte är så stolt över men jag kommer igen, jag har tagit mig upp igen. Jag har kämpat med färdigheterna och dom har stått mig upp över öronen. Men en sak som jag mest är glad över och det är att jag inte längre har diagnosen borderline. Efter många års slit och jobb med att få den hjälp jag behövt men inte fått så har jag nu fått en diagnos som inte hämmar mig. 

Med borderline kommer så mycket negativt fram i andras ögon. Jag fick nog den diagnosen eftersom jag skadar/skadat mig ganska mycket de sista åren. Men det är ju bara ett symptom bland så många andra symptom. Men tack min käre psykolog det känns bra detta för jag har inte känt igen mig i diagnosen borderline. 

Under 2013 har jag också fått mig ganska så många nya vänner eftersom mina gamla vänner har vänt mig ryggen inte alla men en hel del. Och jag har lärt mig att ensam är inte starkast. Jag vågar ta emot den hjälpen jag får och jag växer för varje dag. 

Med livet i behåll tar jag nu mig an 2014.

Kram