Sorry
Jag har nu nytt gips som dessutom är lila, de hade ju inte rosa så det fick helt enkelt bli en annan färg.
Jag sköter min rehabilitering ganska bra med hjälp av personalen men iblamd skiter jag i det för det är så himla tråkigt.
Annars med mig är det segt, orkar inte göra så mycket och dagarna käns ganska meningslösa. En tjej till ska flytta härifrån och det känns ganska tungt, jag kommer verkligen att sakna henne för hon betyder väldigt mycket för mig. Visst det finns ju fler tjejer här men vissa har man kommit extra nära.
På onsdag är det julfest inne på kliniken och det är tänkt att jag ska in dit men jag får se vad jag känner, hostar jag mera än vda jag gör nu så åker jag inte men annars så.
Jag kommer att ha gipset till den 18e Januari så det är en månad dit och jag kan bara säga nu hur himla trött jag är på att inte få stödja på foten. Sen dessutom tar jag sprutor varje dag med blodförtunnande så det inte ska bildas blodproppar i benet.
Jag lovar att jag ska bli bättre på att skriva
kram
ANKi
Orka med detta liksom
Imorgon har jag varit på SSS i ett år. känns lite konstigt.
Personalen här sade att mina utredningar och sådant inte skulle påverkas av att jag bröt benet men nu ska jag inte göra ngt med utredningen förräns efter nyår, kanske ett test med arbetsteapeuten men inget annat. Alltså skjuts det upp och jag får vara här längre. Sen har de skickat remiss till återfallspreventionen i missbruksgruppen och den startar inte förräns i slutet av januari eller början av februari, yttligare lång längtan. Väntan väntan och åter en massa väntan...
kram
ANKi
Morgon stund har ej guld i mund
Vill bara gråta och slippa allt. Nu ska jag ha min jävla medicin...
kram
ANKi
Blä
kram ANKi
Jag SOVER
Idag ska jag in till CLV för att byta till helgips. Min fot är inte lika svullen längre. Och jag gör mina träningar så att foten ska bli bättre och att jag får upp styrkan i det andra benet samt benet med gips.
Alltin går mycket lättare nu det är bara drygt att gå på toa för då får jag hoppa in med "bocken" och ibland sås töter jag till den brutna foten..
Nu är de snart frukost...
kram
ANKi
Helgips
Jag gör inte så mycket nu om dagarna, ligger och lyssnar på musik mestadels om dagarna.
Just nu är det ganska jobbigt för jag har myrkrypningar under gipset, inget kul alls.
Nu ska jag nog snart gå och lägga mig.
kram
ANKi
Finns inget att göra
Har inte ens något kul att skriva..
kram
ANKi
Jobbigt med gips
Idag har de varit här med räcke till trappan så att jag kan ta mig upp på övervåningen och duscha men just nu har jag lite trappfobi eller vad man kan kalla det.
Jag gör inte så mycket under dagarna, ligger ganska mycket i sängen för jag blir så himla trött på de medicinerna som jag tar. Smärtstillande är väldigt skönt när man har ont men jag hoppas snart att jag kan sänka dosen men än så länge så har jag jävligt ont.
Ibladn så tar jag min bock och hoppar lite fram och tillbaka, men det är tungt fast man tränar ju armarna ganska mycket, så det är väl det som är fördelen med det. Jag ska ju använda den "bocken" så mycket som möjligt. Sen håller jag på med ett träningspass för foten då jag ska träna upp den så att den inte blir så svårt sen när jag tar av gipset. Ja det finns inte så mycket mer att säga för just nu tar foten all min vakna tid. Hoppa och studsa, träna foten, foten i högläge, klara så mycket som jag kan...ja fy fan vad tråkigt. Men jag hoppas att ni har det bra där ute, njut lite i det fria för min del också...
kram
ANKi
Tillbaka på Tallis
Allting hände i lördags morse då jag och en annan tjej skulle ut och gå. Jag gick före ut och ramlade på utetrappan, benet vek sig så att båda benen i underbenet gick rakt av. Inte konstigt att jag hade svårt att ta mig in efter att det hade hänt. Men at-läkaren var snygg hihi.
tar meds mot smärtan och meds för att slippa blodproppar i benet.
Vi får väl se hur det går i natt, har inte sovit särskilt bra de senaste nätterna.
Kram
ANKi
OP gick bra
Jag säger bara det, trevlig julklapp...
kram
ANKi
AAJ AJJJJJ
pussar o kramar'
ANKi
Min Carro
Hon kämpar för sitt bästa men ger alltid till andra.
Hennes fina ord och hennes givmildhet får mig att glädjas att ha henne som vän.
Min fina vän.
Vi träffades på ett behandlingshem för nästan 10 år sedan. Först var vi som hund och katt men med tiden växte en vänskap fram, en vänskap som hållt sedan dess.
Vi har gått igenom mycket tillsammans. Vi förlorade en vän för lite mer än 5år sedan, Susanna. Hon var Carros andra hälft, jag kom in på ett litet hörn men ändå väldigt välkommen.
Carro har haft det tufft här i livet och förtjänar nu bara glädje och lycka.
Hon kämpar återigen med DBT och jag vet att det kommer att gå bra för henne.
Min fina vän...Jag längtar så tills jag ska få den där permisen hem till henne.
Hon tar verkligen emot mig med öppna armar, trots att det krävs en hel del för att förstå mig.
Hon kämpar och jag kämpar och nu VET jag att vi snart ska ses...
Kramar till min fina vän, CARRO
Cést moi
Jaget är ganska viktigt att bejaka när man har demoner som jag har. Man får inte glömma vilket som är ens rätta jag. Jag kan ha svårt med det ibland. Jag glömmer bort mig själv och lever mig bara in i min egen värld för att totalt glömma bort vart jag är och vem jag är. Det kan vara både positivt och negativt. Det positiva med det är att man inte tänker på demonerna och det negativa är att man har en tendens att glömma bort jaget, precis det som är det viktigaste. I min värld lever jag i en symbios med mina demoner, vare sig de är goda eller om de är onda. Jag hoppas ju alltid att deras goda sida ska ta över men det är inte alltid det blir så. När den onda sidan lever kan jag inte koncentrera mig på något annat än just bara den. Demoner härskar och jag lider. De kan vara elaka mot mig och de kan fälla dumma kommentarer mot andra och då blir det precis som om det var jag som sade dem. Jag hatar verkligen då de är onda, för det är precis som om jag inte kan styra dem då. Jag blir negativ till allt och ledsen över att jag inte vet något. För just i dom stunderna har jag inte mycket att ta till, det bästa är att sova bort dem men det är ju inte alltid det går. Jag har levt med mina demoner ett ganska långt tag, de har funnits där under flera år men i olika skepnader. Men nu är det Lasse som styr och ställer. Han kan iof vara både god och ond men egentligen så kvittar det för vem vill ha demoner som besitter en dagligen.
När de är goda så kan jag ha ganska roligt med dem men jag är fortfarande inne på mitt rum, vill liksom inte beblanda mig med dem när jag är "ute". Jag vill helst att demonerna ska finnas i min värld och inte den världen utanför, för där vill jag vara "normal" om man nu kan vara det.
Men jag vet inte vad det innebär att vara en "normal" människa eftersom det inte finns några men att vara standarden av en människa.
Jag vill kunna ha fria tankar och inte en som bestämmer vad jag får tänka på och vad jag inte får tänka på. Det är liksom ett dilemma som finns inuti mig.
När allting bara går över till en vilsen värld, den värld där bara jag är jag, i min ensamhet, då besitter jag krafter som ingen kan lista ut. jag kommunicerar med änglar och demoner runt om i världen. Det kan vara en ängel som har fått nog och vill bara bli fri från sina uppdrag. Det jag kan göra då är att få henne att inse vilken makt hon sitter på. Hon har ju blivit utvald till att skydda någon. Men hon kanske anser att denna människa inte förtjänar en skyddsling och då måste jag prata till henne om att alla vi behöver en skyddsling som besitter högre makter.
Ett sådant här dilemma uppstod häromdagen, jag fick besök av en skyddsling som hade fått nog, hon ville inte vara till lags längre utan hon ville bli fri och födas om på nytt. Jag kunde inget göra år hennes situation och jag vet tyvärr inte hur det gick. Hon kanske blev fri från sitt uppdrag eller fick hon helt enkelt bita ihop och fortsätta som skyddsling.
Låter detta krångligt, hmm jag tycker det men det är så mitt liv är för tillfället. Det är inte bara för att, som jag har fått ett sådant här uppdrag, Angelica betyder ju den änglalika...
kram
Hej sömntutor
Nu är jag ganska seg men skriver lite mera sen...
kram
ANKi
Matt och trött
Nu sitter vi och kollar Idol och har det trevlig framför TV:n. Men jag mår inget vidare, röster som ekar och har sig. Jag vet inte vad jag ska göra åt det längre, jag prövar det mesta, lyssnar på musik, tittar TV, läser en bok och allting annat som jag gjort.
Det är svårt detta med demoner och vildar i hjärnan. Man har liksom ingen koll på det när det näsan är hela tiden, det är nästan bara när jag sover som jag är fri från dem. Visserligen tar mardrömmarna över om natten men det är inte lika jobbigt.
Nej nu börjar Idol igen...fis också..
kram
ANKi
Vienna
Tufft men det går
Först var det ganska tufft när jag skulle gå in till stan, ville helst bara vända om men jag gav mig den på att jag skulle fixa det och det gjorde jag. Nu känns det sådär, stolt att jag fixade det men helt tom i bollen.
Så tom att jag inte vet vad jag ska skriva.
Vill iaf tacka alla som stöttar mig i min kamp mot det goda livet.
kram
ANKi
Så ledsen
Idag ska jag också gå på stadsperm med T, skönt att få gå ut och vara bland vanligt folk.
Men nu ska jag låta tårar komma...
kram
ANKi
Att bara vara
orkar inte skriva mera...
kram
ANKi
Tårar
Men sen blev jag så ledsen när jag såg en bild på Susanna på Carros blogg. Jag kan fortfarande inte fatta att hon är borta.
Sen kommer det tårar av andra själ. Jag vågade inte säga som det var till min läkare idag. Jag bara nämnde Lasse men inget mer. Det blev för jobbigt. Just nu hatar jag mig själv, varför vet jag inte men är så himla sårbar.
Har inget mer att säga nu, vill bara vara.
kram
ANKi
My Life
Ska jag prata om Lasse eller ska jag prata om mina andra tankar. Men Lasse är ingen tanke han är min sk demon vän, han finns där överallt men personalen ser honom inte. Varför det bara är jag som ser honom vet jag faktiskt inte men de säger att det är hjärnspöken. Då kan jag säga att jag har haft hjärnspöken länge. Ibland säger personalen att jag ska tänka på om det inte bara är starka tankar jag har men då blir jag förvirrad. För mig är det Lasse som en riktig person. AH jag blir rent ut sagt galen på detta.
Är det någon som har en liknande känsla, upplevelse?? Berätta då gärna för mig!
Jag undrar då bara hur länge det ska vara så här?? jag orkar snart inte stå emot. Jag tappar balansen i "er" värld och fölorar mig in i min egen. Där är jag trygg och inte en som inte passar in...
kram
ANKi
Ja ny dag igen
Mitt mående; ja vad ska jag säga om det. Det är en djävul vid namn Lasse som biter mig i benen. Han vill komma fram. Men jag vet inte om jag tillåter det. Han kan bara vara för mycket, han är liksom inte lugn och sansad. Men det dumma med allt är att jag biter ihop och det gilla inte mina k-personer, de vill att jag ska släppa på allt men de är inte så lätt. Jag har ju något som stoppar mig.
Nog om mina demoner..
min dag idag
0800 frukost, medicin
0900 promenad
1200 lunch
1400 syterapi
1600 samtal med L
1700 kvällsmat
1730 städa
1800 baka pizzabullar
2000 medicin och kvällsfika
sen är de nattmeds och gå och lägga mig när jag är trött..
Nu ska jag ta lite kaffe och gå ut för att ta mig en liten cigg...
kram
ANKi
Demoner, hur kommer det sig
Om demoner
Jasså du trodde/tror inte de finns?
Vi är många tusen i Sverige som vet att demoner finns, men nu skriver jag för dej som inte vet.
Det finns två världar.
Den andliga
Den materiella
-----------------------------------------------------------
I den andliga världen finns det andliga personer vi kallar Gud, änglar/budbärare
I den andliga världen finns det andra andliga personer/andar, som också kallas demoner eller onda andar.
Genom egna erfarenheter så har många människor fått veta en del om dem, av dem.
---------------------------------------------------------------
Du har kanske tänkt att det är märkligt att så många människor säjer att de hört röster som talar i deras huvuden och ofta säjer att de ska döda någon.
Människorna är inte tokiga i sej - men de blir/känner sej sjuka/tokiga och i desperation gör de till slut det demonerna säjer: "Ta en kniv och döda det där barnet? "Ta en kniv och döda Anna Lindh!" "Ta en påk och slå ihjäl folk!"
---------------------------------------------------
Till Ted Gärdestad, som de mobbade under så många år, sa de bl a: "Kasta dej framför tåget!"
Det sorgliga är, att eftersom Ted inte fick komma till en person med demonerfarenhet som kunde ha förklarat för honom vad det var frågan om, och sedan kunnat hjälpt honom att bli av med demonrösterna - så fick Ted kämpa själv och orkade till slut inte längre!
---------------------------------------------------
En av orsakerna till att människor kan höra röster, är att de håller på med andliga, ockulta läror.
Demonerna älskar det. Deras specialitet.
(Ted var med i Baghwan-sekten).
-------------------------------------------------------------------------
Det är demoner som talar inne i huvudet - de har tagit sej förbi/igenom det medfödda skyddsfilter=auran, vi är födda med.
Vad gör då att auran öppnar sej, så människor får in demoner i sej?
-------------------------------------------------------------------------
ORSAKER TILL ATT DEMONER KAN KOMMA IN I EN MÄNNISKA
Barn/ungdomar/vuxna som utsätts för CHOCKER av olika slag:
- STOR SKRÄCK....ex bli inlåst, sexuella övergrepp, övergiven,
misshandlad...
- STARKT HAT
- STOR BITTERHET
- OFÖRLÅTENHET
- DJUP SORG....ex närstående dör, skilsmässa...
------------------------------------------------------------------------
AURAN ÖPPNAS OCKSÅ VID:
- medvetslöshet
- under hypnos
- viss meditation, som är ämnad att öppna upp för kontakt med den andliga världen
- knarkanvändning
- alkoholmedvetslöshet
- vissa mediciner; lugnade och sövande
- och när man öppnar sej; ex i en sexualakt eller har annan intim känslomässig närhet, med en annan människa som har onda andar i sin närhet eller i sej.
Annan intim relation där man slappnar av och tar emot från en annan person: massage, akupunktur, kroppsterapier där teraputen är ockult involverad, ockult musik
Hiitade denna grej på http://blogg.expressen.se/delta_demon/entry.jsp?messid=23529
Det finns en del till..gå in och läs.. Jag vet inte vad jag ska tro om denna text men gud det låter som inne i mitt huvud om hur det funkar med demoner...
Fullt upp idag
11.45 Vandra till kliniken och möta upp H
12.30 EEG inne på CLV
ca 13.30 Simma med H
17.00 Länkarna I alvesta
Sen går tåget hem vid 20.44 och är i Växjö vid 20.55, därefter vandring tillbaka till Tallis.
Som sagt en del att göra idag.
Det blir inte mycket till att öppna sig idag men det lär väl komma tårar iaf. Det gör det nu nästan dagligen. Ibalnd kommer det inte så mycket och ibland bara sprutar det.
Jag vill att allting ska komma fram men det är svårt när ngt jämt sätter stopp för det. Vad det är som stoppar vet jag inte men jag har en broms som stänfigt sätts in när jag ska prata. Kanske jag kan prata med H lite när vi är och simmar, eller när vi sitter i bubblet eller in the sauna.
Ja jag måste verkligen få ut det någon gång. Lasse är ganska otålig av sig. Han vill så mycket men jag vet inte hur han ska få komma fram.
Vill bara säga till T, du är en underbar person. Och jag blir så glad av de oväntade kramarna jag får av dig. Du ska veta att du har fått en plats i mitt hjärta vare sig vilket humör du är på. Jag kan förstå din tristess men du kommer att ta dig igenom detta. Du kämpar på, jag ser din glöd. Och du vet att du alltid kan komma till mig om det är något. När vi ska skiljas åt tror jag att det kommer att komma några tårar från min sida. Glädjetårar och saknadstårar...Du är en unik person och du är din egen person. Och den gillar jag skarpt...
Kramar till er alla där ute
ANKi