Ny dag och mera ångest
Attans att man ska behöva vakna med ångest och demoner...det är verkligen inte roligt. Och att vara på PIVA är heller inte det roligaste, hoppas att läkaren skriver över mig på HSL så att jag kan pysa härifrån. Jag stannar verkligen inte här frivilligt. Dock är personalen bättre här än i Växjö.
När jag pratar med personalen så kan jag inte säga allt, jag vågar inte släppa in någon i min egna värld. Den är min och jag har varit med om att många har svikit mig så det vill jag inte vara med om mera. Därför väljer jag att utelämna en hel del av mina problem.
Mitt s-beteende är väl inte det bästa, kan liksom inte kontollera min impulser än men om jag bara hade fått vara hemma så kanske det hade gått. Eller ja det är önsketänkande. Dels så vill jag inte såra någon...eller göra någon illa. Jag vill bara vara mig själv och få bestämma över min egna kropp, vad jag gör med den är verkligen min ensak. Men när man är på LPT så är det svårt, jag får ju inte bestämma något, jag gör som de säger för att komma härifrån snabbare. Inga protester här inte. Men jag skulle vilja.
Jag skulle vilja skrika rakt ut min ilska och min sorg, men det går inte för jag får inte för mina demoner, de är jobbigare än jobbigast. Allting kretsar kring dem just nu. Från det att jag vaknar tills jag går och lägger mig. Jag undrar hur länge det ska behöva vara så här. Tydligen är jag sjuk, men känner inte mig det. Jag är inte förkyld eller nåt, konstigt att man klassas som sjuk då.
I eftermiddag ska jag få prata med läkaren, hoppas på utskrivning!!! Jag har iallafall skrivit en lista på vad jag ska ta upp med honom, hoppas bara på att jag inte börjar stamma eller nåt..
kram
ANKi
Hatar
Hatar att gå och vanka av och an hela tiden...
rummet är min space just nu...men ändå är det icke lugnt där.
Jag får aldrig vara ifred för mina demoner, vad har jag gjort för fel egentligen???
Önskar inte ens min fiende detta....
Himmel och pannkaka, jorden går snart under...iallafall i min värld.
Rädslan är nog värst, och inte blir den bättre här inne....hjälp mig ut någon så jag kan fortsätta mitt arbete där och göra det klart....
kram
ANKi
Lille vän och lille vän...ta dig i brasan och håll käft
Märks det att jag är arg, visst här finns många sjuka människor men de kan iallfall lära sig lite vett. Komma in till dator och säga lille vän vad håller du på med??? Han tror verkligen att han är nåt men det är något lömskt över honom och jag klarar verkligen inte av denna person, hoppas innerligen att han ska åka hem idag så att jag kan börja slappna av,,,han skrämmer mig så den mesta tiden är jag inne på mitt rum och ugglar. Han är helt enkelt hemsk...usch usch. Men man kan ju inte hjälpa att man är sjuk men bara för att man är sjuk behöver ju inte det betyda att man är helt crazy...han har nog mer innanför pannbenet än vad det verkar...han kanske vill vara sjuk.??
Men attans vad jag tänker dra när mitt LPT löper ut för det är så att det försvinner den 30e, och då pyser jag härifrån, för det är ingen som kan tvinga mig till att vara här, jävla skitställe. Och sen vill de att man ska börja lita på folk men jag har gått på den niten innan, personal har lovat en massa och sen har de bara kasserat allting. Så har det varit med vissa härinne också så varför ska jag börja lita på folk, nej du tack....
Men det tär på en att vara här, man går från rummet till rökrummet till datan och sen igen på rummet. Rummet är min enda frizon, visst finns demonerna men där har jag bara mig själv och det kan vara himla skönt ibland att slippa de andra, dock finns det där lilla fönstret men det stänger jag alltid igen, jag vill vara ifred ibland, ingen ska kunna få möjlighet att se mina svagheter, det kan vara farligt. Ingen ska få se innanför mitt skal, aldrig någonsin ska detta vara möjligt för någon....
JA HAN TROR ATT HAN ÄR NÅT...MEN FÖR FAN SKAFFA LITE VETT SÅ KANSKE DU BLIR MÄNSKLIG...JÄVLA FANSKAP...
Kram
ANKi
Vart fan tog livet vägen??
Sitter och undrar vart fan mitt liv tog vägen...dock känns det som om jag inte haft ett liv sen kära farfar dog -92. Undra hur livet skulle varit om jag hade haft honom vid min sida??? Och farmor, -jag går i kyrkan för din skull. Tänker på dig och önskar dig fint där du nu är.
Ångest är bara förnamnet, vilda timmar i min hjärna. Orka med detta liksom. Hur fasen ska jag orka, vill bara sova bort mina dagar. Rädd för vad som väntas bakom nästa hörn. Demoner som lever sitt eget liv, de styr mig. Låter kanske konstigt men jag har liksom inte mycket att säga till om. Bladder bladder i skallen, dagarna i ända. Detta är mitt liv nu men samtidigt ändå inte. ORKAR INTE!!!
kram
ANKi
Medicin medicin
Att de var så dumma att inte säga till mig att sprutan som jag fick inte skulle börja hjälpa förräns en vecka efter jag fått min andra spruta. Hur kan de vara så fräcka att inte nämmna detta??? Ja ja, nu har de höjt en medicin så att jag ska få någolunda ro i kroppen. Det är samma medicin som jag tar bara att de har höjt den. Har dock lite marginal kvar på den så den kan höjas yttligare 200mg om det skulle behövas. Så visst kämpar jag, ibland går det bra och ibland sämre....Jag hoppas att detta ska hjälpa. Fin personal här som hjälper och stöttar, fast ibland är jag lite rädd för dom för vissa kan se bakom det där skalet jag har. Lite jobbigt tycker jag att det är...
Börjat skriva dikter igen, kanske kan det bli en bok om ett tag...vi får vä la se..
kram
ANKi
1½ år bara till soptippen
Just så känner jag över min tid i Växjö, jag fick ingen direkt behandling och det som hjälpte där uppe var de andra tjejerna, de var mera betydelsefulla än restan av personalen tillsammans. Hur de bara såg till att deras eget schema funkade och när de skulle ha rast. Att vi som var där mådde dåligt var bara en petitess. Fick med mig mina journalanteckningar hem och det var inte mycket skrivet där, nästan ingetting om mitt mående utan mer att idag har Angelica varit på rummet nästan hela dagen, men snälla de kunde väl frågat varför jag låg inne på rummet??? Eller den gången då jag gick ner till personalen och sade att mina demoner var alldeles för jävliga, då svarar denne så här" Ja det du kallar för röster då frågade jag denne varför säger du så??? Han sa då att han visste att jag kände mig kränkt när han sa så. Jag undrade då varför han säger så till mig. Hans slutliga svar i detta samtal var -jo om jag säger det tillräckligt ofta så kanske du tar det bättre" Vad fan är det för något liksom, är det endast för att göra det lättare för sig själv??? Så ignorerad jag har blivit när jag har mina demoner, min nuvarande läkare i öppenvården visste inte ens om att jag hade problem med detta. Snälla liksom, var fan har de då sagt om mig och vad har de inte sagt??? Visst viss personal var väl ok där men de flesta slutade eller fick jobb på annan avdelning. Istället går där en massa rötägg och tror att de är något. Och ännu mera arg är jag för mina änglar sitter kvar där uppe och de bara sitter. Vad händer nu med dom liksom??? Och allt som de lovade att jag skulle få, vart tog det vägen?? DBT? KBT? ESL? MI? Det stod ofta i mina papper till förvaltningsrätten om allt de skulle göra för mig, men inget av det hände. Och NU, vart är jag nu??? Jo jag är inlagd igen och får börja om på ruta ett. Hur kul är det??? Nu är liksom frågan den kan de hjälpa mig här? Kan jag lita på dem? Jag vet inte vad jag ska tro.
Igår hade jag en helvetes dag, demonerna flyger omkring och stör mig, jag skrek och bad om att få ett slut. Hela jag var alldeles kass. Jag orkar inte med detta mera. Bara gå här och vänta ut så att medicinen den ska verka...men den gör ju inte det. Jag vill verkligen inte mera. Orka liksom inte stå ut i denna plågsamma smärta...
Himlens portar öppnas snart för mig.....palla liksom..
kram
ANKi
yurk
ORKAR INTE VAD SOM HELST LÄNGRE.......fasen vad livet ska ta emot...
Tack för alla
Jag ska kanske tacka för att det finns människor där ute som bryr sig. Jag önskar så att jag själv hade kunnat ta det till mig lite mera så att jag verkligdn orkat samla ihop lite styrka. Men nu går det inte, jag kämpar med demonerna, önskar så att det vore tyst. Jag vill bli lämnad ifred, känna av det tomma och tysta.
Men vad gör man?? Önskan om att få känna smärta så att man vet att man lever. Hoppet börja sakta släckas och livet är bara ett rent helvete just nu...orka liksom...
kram
från
karlskrona
Vad ska man göra...innerligen vankande av och an
Ja här går man fram och tillbaka och absolut ingetting som händer. Jag hatar detta ställe. Önskar ingen denna tillvaro, det känns som om man är i helvetet. Mår piss och inget verkar hjälpa. Jag kämpar ändå men till vilken nytta??? För vem liksom??? Jag känner inte mig själv så varför kämpa för mig???
kram
ANKi
Ingetting
Just nu är livet absolut ingetting, jag bara går här och vankar av och an. Och som jag förstod det hela rätt så kommer det inte att hända något förräns nästa onsdag,alltså en vecka dit. Då ska det vara ny vårdplanering och nyasaker ska bestämmas. Vad vet jag ännu inte men något blir det väl. Skutan är ju skutan liksom och det dom har att erbjuda mig kanske inte räcker, ingen vet. För tydligen måste jag ha mer hjälp än vad jag har nu och något att göra.
Så nästa vecka är det möte, då ingår, psykakuten, öppenvården, mellanvården och kommunen, en hel drös med andra ord. Och jag som hatar möten.
Ja som sagt jag går här inne och absolut ingetting händer, man ser folk komma och gå och så sitter man själv kvar här ett tag till. Dock råkade jag nog skriva fel igår, det är 2 veckor kvar på mitt LPT, så det är bara för dom att sätta igång för jag stannar inte en minut längre.
Så om jag nu måste får jag väl ta en dag i taget...blä för det men imorgon kommer mellanvården hit på möte med mig, iallfall något...
kram
från
mig
Bytt rum och jag stannar ett tag till
Nu har jag fått byta sk sida här på PIVA el PAKA eller vad fan det nu heter. Jag önskar så att jag slapp vara här men så är icke fallet. Men men om en vecka går mitt LPT ut så då sticker jag långa vägar härifrån.
Haft möte idag och det gick inte riktigt som jag ville, får stanna kvar här för de tar inte emot mig på avdelningen i karlshamn...ja ja. Nu är jag dock här i karlskrona och svårt är det för min nära att ta sig hit, det är ju fasen nästa lika långt upp till växjö som hit här.
Ja, möte, hmmm min öppenvårdsläkare, visste inget om mina demoner, det var något helt nytt för henne. Ja vad ska man säga, jag blir bara så jävla less på detta. Orka mera liksom...fasen börja om helt på nytt igen. Lära känna nya människor från mellanvården, de kommer hit på torsdag på en liten "date". Sen ska de komma hit med jämna mellanrum, dock ganska intensivt för att jag snabbt ska lära känna dom. Nej orka mera liksom, nu tar jag en cigg och en kopp kaffe...
kram
från
lilla
mig
Det var de det
Lugnet som så fint hade lagt sig skriker med sin frånvaro, ångesten kryper under skinnet och jag önskar inget alls. Skulle träffat doktorn idag men han var uppbunden på en annan avdelning, så ingen meds mot demonerna. Jag fick ju en spruta i lördags men den har klingat av så nu är det bara att stå ut och ingett annat. Annars har dagen bestått av att bara sova, inte sovit så mycket de andra dagarna då jag mest har haft en massa myrkrypningar, villket resulterat i att jag sparkat mig till sömns. Hur det blir i kväll får väl väntas och ses. Nu är den vanliga medicinen intagen så jag lär vara nockad om sisådär en halvtimme, hoppas hoppas på lite sömn. Skulle ringt en kompis i kväll men jag vet inte om hon är vaken eller inte, ska kanske ge det ett försök om några minuter.
kram
i
allt
kaos
Lugnet har lagt sig
Just nu är allting sååålugnt o skönt. En pruta i umpen och det gjorde susen. Jag bad på mina bara knän inne hos el doctoro, jag visste inte vart jag skulle bli av. Nu är jag sååå trött att jag knappt orkar hålla ögonen öppna...ska ut en runda till förstås, fått 1hgånger 2 med personal....jag vill hhheeeeemmmmm....
kram
ANKi
lördag morgon
jaha, då var det lördag då...och jag mår skit, längtar redan tills det är dags för kvällsmedicin så jag kan få gå och lägga mig. Jag hatar denna värld, allting känns som om jag gick i en dum äcklig mardröm och jag vaknar aldrig upp. Kanske ska snacka med el doctoro idag nu på morgonen. HMmm jag kommer få tunghäfta som vanligt. Dock snackade jag med en läkare igår och han fick väl reda på det mesta.
Jag orkar inte mera, jag vill inte mera. Är det så här livet ska se ut???
Kyrkan
Nyss tillbaka från sjukhuskyrkan och deras gudtjänst där. Det var väldigt mycket tal om döden idag och vilken väg man skall ta. Döden var också en väg och även liv där med, undrar hur detta ska tolkas. Ska man ta det ordagrant eller ska man se det som att livet finns här och nu???
Jag undrar verkligen för jag vet inte riktigt vilken väg jag skall ta. Hoppet finns där kanske men ändå inte, trångsynt kanske enligt vissa men när man sitter där man är så blir livet ganska hopplöst och intetsägande. Vad lever jag för? Vad handlar mitt liv om? Just nu kanske det bara är att just överleva dagen och dess galenskap det medför. Jag lever men ändå inte. Man känner sig tillplattad av verkligheten som inte är någon verklighet. Pan pang och jag är i min alldeles egna värld där nästan bara jag har tillträde. Demoner som finns etsade inute mig och under mitt skallben, de som viskar i mitt öra om hur jag ska ha det och hur jag ska leva. Hur ska man stå ut?? Demoner är inget kul, de lever sitt liv och vill gärna tränga in i mitt. Deras befallningar om hur jag ska vara och hur jag ska bete mig stör mig dagligen och får mig att inse att jag mår skit. Det kan ju vara så att det inte finns männsikor som förstår detta, jag ber ingen om hjälp för det är så himla lätt med missförstånd. Jag vill inte att någon ska ta ner månen till mig, jag vill bara att ni ska finnas...det är inte alla som gör det. De säger så himla mycket men agerar inte efter det. Ord betyder så himla mycket, de kan sprida glädje men också tragik och förtvivlan. Jag ber inte om mycket men ett hej ibland kan göra mig så glad...
kram
ANKi
Hur ska jag stå ut med allt detta
Jag bara undrar, hur ska jag stå ut här??? När ångesten kommer, när demonerna lever sitt liv, hur ska jag fixa detta??? Det är ju iof bara jag som vet. Men att lita på människor att de ska hjälpa mig, hur vet jag att de kommer att göra detta? Livet är ett mysterie, och jag kanske inte kan sia om framtiden.
Ja idag ska jag gå till sjukhuskyrkan, komma bort från denna avdelningen lite. Ska på andakt, mest för att få sitta i stillhet...har icke mer att säga nu..
kram
ANKi
ANKi
man blir kvar här
yepp så blev det, förvaltningsrätten bestämde med hårda ord att tvångsvården skall fortsätta. Hade ett litet snack med en av skötarna efteråt, jag ska ge det en chans, men ack så ambivalent jag är. Hur ska jag fixka detta? orkar jag stå emot mina demoner?? vad är det för vård här liksom??? PIVA är ju ändå PIVA. men nu kommer jag att stanna här ett tag, hur länge vill de inte säga men det blir nog några veckor hmmm jag vill men vill ändå inte. Hur ambibvalent kan man bli egentligen????
Förvaltningsrätten idag 11:00
Natten må hända har varit sådär, vaknar upp, fryser och går in och röker med en personal. Törstig får ett glas nyponsoppa. Går och lägger mig igen. Detta är dagen som jag ska infinna mig i förvaltningsrätten här i karlskrona. Anledningen till detta är att jag överklagat mitt LPT-beslut som togs för en vecka sedan.
Så när som jag till slut steg upp så kommer de och säger att jag ska snacka med läkaren, hmm tänker jag?? Jo då visar det sig att den ordinarie läkaren här inte ska vara med i FR senare idag, han var visst tvungen att åka på annat håll. Jag får då veta att denna "nya" läkaren ska sitta med på förhandlingarna. En som träffat mig först idag, bara några timmar innan FR. Konstigt, hur ska han sitta och förklara sig hur min fortsatta "vård" ska vara, han känner inte ens mig. Kan man bli skogstokig för mindre???
Han ville ha reda på lite om vad som skulle tas upp där idag, men hallå LÄS till dig det istället. Han har inte med mig att göra så varför ska jag snacka med honom???
Nu är klockan snart 10 och det är endast en timme kvar, jag snusar lite i medvetandet för jag har tagit en liten VB. Hur ska detta kunna gå till min fördel??? Ingen kommer ju att lyssna på vad jag har att säga, det har de inte gjort innan så varför skulle de göra det nu??
Livet är inte rättvist,varför ska jag ha demoner som är som små människor som sitter och klamrar sig fast i min hjärna. När hela livet känns som en enda stor mardröm, när livet är som ett TV-spel. Det är det ingen som kan förklara för mig!!! Jag frågar personal varför jag känner som jag gör och det enda de säger är att de hänvisar mig till läkaren...allt ska hänvisas till läkaren. Nu sade denna läkare också att personal hade skrivit att jag var orolig för att mitt LPT ska släppas...va fan det har jag aldrig sagt, det jag sade var att jag var orolig att det inte skulle släppas...fasen vad de vrider och vänder på detta helvete. Jag börjar verkligen tröttna på detta sk liv. Jag om ingen har ju rätt till att bestämma vad jag vill och ska göra med mitt liv. Fan ta den som tar bort den rättigheten för mig!!!
kram
ANKi
vad fasen ska man göra???
Här sitter man fortfarande i karlskrona med sitt LPT, precis pratat med en i persnalen och hon tror inte att jag får komma hem i slutet av veckan. Men doktorn sa det att om jag mådde bra så fick jag det men de har tydligen sett att jag inte mår så bra, attans att det ska lysa igenom allting. Visst jag mår verkligen skit när demonerna styr mig nästan dagligen. Men jag vet inte om de fattar riktigt vad det handlar om för vissa kan man säga som man känner och sen säger de ändå bara att "jag kan inget göra, det är doktorn som bestämmer" Just nu hatar jag den repliken....ja ja, förvaltningsrätten på torsdag då får vi se vem som har rätt..
Jag sitter i en bubbla och kan ej ta mig ut
Denna stans jävla bubbla och jag kan inte ta mig någonstans...Jag har sådan ångest och bry med dessa demoner att det börjar tryta. Jag försöker och försöker men det går inget vidare. Jag vet inte vad jag ska göra längre. Jag skriker men det kommer inget ljud längre. Jag står vid ett vägskäl och vet inte vilken väg jjag ska vandra längre. Hoppet sägs vara det sista som lämnar människan men om hoppet är avgörande av det som vi vet så lite om...hur gör man då?? Jag bara undrar. Inget här och inget där. Jag går bara och väntar på något som borde vara bra men som inte är det. Nu ska jag återigen bara vänta och vänta för att medicinen ska göra sitt. Men det går inte...de lyssnar inte på mig, eller kanske lite men de famlar tycker jag. Och väntan den är låååång....går fram och tillbaka, vart ska jag sitta vart ska jag stå??? Ingen vet och vi bara äter och röker...det är mitt liv nu, cigg..
Ja då var man här igen
Detta jävla skitställe där man aldrig får vara ifred, dessa demoner som hela tiden säger en massa saker och man vågar inget säga för det kommer alltid att vändas emot en även om dom säger att det inte gör det. Dom bara ljuger, det kommer att användas mot mig, allting jag säger. Jag hatar det. Och jag kommer ingenstans heller, jo för jag sitter med vad de kallar för LPT, jovisst haft det innan men nu känns det riktigt jobbigt. AHHHH
Hela vida världen är emot mig och vill sätta dit mig. Och jag sitter och kan icke fly...fasen vad de gapar hela tiden jag vill vara ifred nu så jag kan gör något men jag kan icke göra något...hemskheterna drabbar en ibland.
Jävla doktorer som icke vill släppa hem mig...de ska få
orka skriva
varför ska man skriva om man inte direkt har några läsare???
