Varför är det så att det ska vara så svårt för psykiatrin att hjälpa? Fick nästan lägga mig på knä för att få någon hjälp! Alla hänvisar mig vidare och säger att det är den andre som har ansvaret och själv sitter man i mitten och försöker förklara för vad det är som gäller! Jag har väntat sen i februari på att få en tid hos en terapeut och ännu inte fått någon tid men en terapeut har jag blivit tilldelad men väntar bara på att de ska meddela vilken dag jag ska dit! Allting ska tydligen vara så invecklat i vården! Men visst jag fick till sist hjälp! Men jag kan bli så himla frustrerad på att det ska vara så svårt trots att de vill hjälpa! Men men imorgon kommer mor min och vi ska ha lite mys och trevligt! Alltid kul att träffa mamma och vi har roligt ihop! Nu ska jag sova trots att klockan inte är så mycket men min axel värker så jag får sova bort det! Kram alla

Livet tycks vad fullt av demoner. Att hela tiden ha folk som pratar till mig och befaller mig till att göra saker! Eller när jag börjar se dom komma mot mig och när de vill göra mig illa! Då vill jag bara fly bort så långt jag bara kan. Överallt är dom och jag får aldrig vara ifred! Är jag besatt av onda andar? Har de tagit över mig och hela min existens ?? Tänk att få vara fri, flyga bort från allt det onda! Fri som en fågel och känna vinden i mitt hår! Hur ska jag ta mig dit hän? Jag behöver det nu! Jag kan inte vänta längre!

Tuffa dagar som man kämpar sig igenom men ibland går det inte riktigt! Min kropp tar stryk och jag bara fortsätter. Den orkar inte så mycket mera! Och vad gör jag? Jo jag fortsätter att skada det som jag kan förlora; hela mitt liv! Jag vill verkligen få hjälp men det tar tid och vänta när man mår dåligt tar på krafterna! Så här ligger man nu i en sjukhussäng och undrar varför man gjorde som man gjorde? Jag vill ju så gärna men det räcker inte! Jag måste ha något som kan sporra mig till ett vettigt liv, något som kan få mig på rätt köl! Jag oroar mina nära och kära och det är ju inte det jag vill! Jag vill att de ska vara stolta över mig! Istället bara raserar jag allt! Nu ska jag snart få åka hem igen! Hem till min lilla borg! Kramar till er alla

Att resa sig upp efter ett ordentligt magplask kan göra ont i veckor! Tankar som ständigt kommer och går men man kämpar och tar sig upp. Jag vet att jag kan fixa det! Jag vet att jag kommer att falla men jag måste också se genom fingrarna för att inte låta mig ledas bort från ljuset! Jag vill nå ljuset och leva i det som om det vore det enda rätta. Att ständigt se mörker omkring sig är inte något positivt utan det tär på en utan som jag sagt innan ta en dag i taget för att sakta närma sig det mål man har. Det finns dagar då jag varken vet ut eller in men jag måste klara av dem också! Jag vet att jag kan fixa detta! Jag vet att mitt liv kan få en vändning och att det kan bli bra. Allt det trots att jag är ganska fyrkantig i mitt sätt att tänka. Snart så ska jag börja föreläsa igen och detta ser jag fram emot. Ett steg till att få mitt liv rätt. Att få dela med sig av mina erfarenheter och visa att jag kan också något. Jag vet att många skulle må bättre av att lyssna på mig och att de kan få andra infallsvinklar till ett nytt sätt att tänka! Jag vet att jag kan göra skillnad! Och det ska jag! Må livet ge dig nya möjligheter!! Kram Angelica

Ska förhoppningsvis snart tatuera mig!! Det blir någon slags ängel denna gången med! Eller ja titta på bilden och säg vad du tycker!!

Jag är så himla trött på mitt mående! Det svänger alldeles för mycket! Ena stunden kan jag må bra för att i nästa må totalt kasst! Jag avskyr när det är så! Sen att jag har mitt självskadebeteende gör det inte bättre! Det är precis som ett tvång för mig, kan ibland inte få bort tankarna och när väl tanken har kommit så försvinner den inte förrens jag har gjort det! Jag vet att det är en lek med livet varje gång jag skadar mig men det skrämmer mig inte! Och det gör mig rädd, förr eller senare så kommer det att sluta illa och det vill jag inte men jag vet heller inte hur jag ska kunna sluta med det men jag kämpar på för att överleva! Om du som läser detta haft det likadant! Hur gjorde du för att fixa det? Jag behöver tips!! Men jag vet att jag kan fixa det men jag behöver verktyg som jag ännu inte har, jag hankar mig fram! Jag vill komma levande ur detta helvete! Tacksam över det jag har är jag men rädd för att mista det! Jag har inte många vänner här i stan så det finns liksom inte så många som jag umgås med. Men det får väl gå ändå! Längtar tills imorgon då jag ska hem till min halvbror på lite partaj och mys! Annars så nu så ska jag sova bort skiten och hoppas att jag slipper den imorgon!! Kram och god natt på er alla!!

Nytt liv önskas ibland då man tycker att det liv man lever idag inte är så givande! Men jag har mina ups and Downs men det går ändå! Pratade idag med min läkare och tydligen har de lagt ner det att jag ville ha en terapeut för de sa att jag hade varit på Piva och att jag på mötet sagt att jag ville till behandlingshem! Piva är inte aktuellt då jag är hemma och beh.hem är inte heller aktuellt då jag bor på skutan! Hyr fel hade inte mun läkare, det var själv hon som sa på mötet vi hade att jag skulle ha ett möte för att se vad som skulle vara bra för mig!! Ja jisses! Tur att jag inte lägger mig för något sådant men visst det gör mig arg!
Idag ska jag på kalas hos min halvbror! Mysigt och sen blir det väl att jag drar till honom i helgen me, vi får se helt enkelt! Nu ska jag som sagt var snart kila! Ha en nice dag alla

Jag undrar så vad det är som händer? Skriken tar aldrig slut, överallt är de där. Demoner som bara finns medan jag är osynlig. Är det bara jag som känner så? Rädd för att vara rädd för att inte vara. När man som jag inte kan skilja på vad som finns och inte finns, vad är det då som räknas och det kanske inte är så konstigt att jag är rädd. Rädd för att allt ska upprepas, rädd för saker som jag inte borde vara rädd för. Men nu är jag det. Finns det någon som kan hjälpa mig att besegra denna rädsla som ingen kan se? Jag hatar mig själv ibland och allting bara trycker ned mig. Jag är ingen längre. Vad ska man säga till sina nära och kära? Orkar de ens lyssna på mig? Jag är rädd för vad de ska tro om mig. Att hela tiden få kämpa sig igenom dagarna blir ibland alldeles outhärdligt! Jag vill bort, försvinna! Hur länge ska jag orka detta?? Kram

Vilken huvudvärk detta orsakar! Jag vet inte vad det är som skriker kanske är det bara tinitus vad vet jag!?!? Dagen den kom och den gick vidare.. Nu vill jag bara sova. Frågan är om jag kan? Jag vet vad jag vill men hoppas att jag slipper. Ingen vet mina innersta tankar och funderingar, jag vågar inte säga dem till någon! Jag är för rädd för det men visst jag mår bra bara lite fundersam över vissa saker. Önskar att jag bodde närmre mina vänner. Här i stan har jag knappt inga de flesta bor i Skåne, så det blir så sällan vi ses. Hoppas att jag får kontakt med the space snart så jag kan fara iväg, jag känner mig som en utomjording just nu! Ja just det! Nu ska jag dra något gammalt över mig för jag orkar inte lyssna mera!

Var iväg igår med C och vi stannade till nere på Torsö där vi snackade lite. Jag bestämde då att det vi ska fokusera på är att jag ska komma igång med att föreläsa igen! Då kommer alla frågor om för vilka? När? Om vad( jo det vet jag men mer specifikt)? Ja, var ska man börja? Ja det fick igång hjärnan iallafall så nu brinner det där uppe, den går på högvarv! Så ja äntligen något som jag vet jag kan och som jag är bra på! Har ju en hel del i bagaget och jag vill gärna dela med mig av den erfarenheten! Någon som kan tipsa om vart man kan föreläsa? Jag kommer inte att ta något i betalt utan jag gör det för att jag vill! Hade ju varit kul om man kunde bli efterfrågad någonstans! Kanske är det någon som går någon utbildning som vill att jag ska komma dit eller på någons jobb, jag är anpassningsbar! Hör av er till mig! [email protected] massor av kramar i det härliga vårvädret!

Solen lyser utanför och våren är här! Gårdagen var kanske inte den bästa men jag fixade den. Tog mig en sovmorgon idag och känner mig ändå inte utvilad! Trött och vill inte göra nåt. Väntar på att viljan ska återkomma så jag kan få lite nya krafter igen. Men livet går upp och ner mer kan man inte begära. Imorgon ska jag ut med c och fotografera på lister och dessutom är det dags för sprutan igen. Jag märker av när den går mot sitt slut för då mår jag sämre, varför det är så vet jag inte men jag ska ta upp det med min läkare nästa gång jag träffar henne! Funderar ibland på att ta upp det där med att föreläsa igen! Frågan är bara vart man ska börja och för vilka man ska föreläsa?! Viljan finns där men sen kommer det andra När Var Hur?? Ja det är väl nåt jag får spinna vidare på! Nu ska jag snart kolla film, filmtokig som jag är! Kram

Ja då var det helg igen! Idag blir det nog att gå hem till min halvbror Dennis! Trevligt att få hitta på något kul! Väntar på att han ska ringa då han nu är på jobbet! Igår var jag på teater med Ingamaj, kul att få uppleva teater igen! Saknar tiden på C4 skolan! Det var en härlig tid i mitt liv, uppsättningar och en härligt massa kompisar. Idag känns allting så himla bra, ser fram emot dagen och vad den har att erbjuda! Längtar dock till sommaren och värmen! Jag lever verkligen på sommaren då jag njuter av solen och härliga sommarkvällar! Snart dags för kaffe och sen göra mig klar!! Kramar

Ligger här i sängen och inväntar sömnen som inte riktigt vill komma. Tankarna flyger omkring i luften. I så många år som jag åsamkat min kropp så mycket skada så måste jag vara glad att jag överlevt! Jag har verkligen haft turen på min sida! Åren i Växjö var tuffa men hade det inte varit för de vänner jag fick där hade jag inte pallat med livet men nu gjorde jag det! Ibland undrar jag om det verkligen är tur eller vad det handlar om?? Jag vill så gärna må bra, visst jag mår bättre men jag vill må bäst! Jag vill inte ha vissa tankar som jag har men det är nog bara till att härda ut och stå emot frestelserna som finns runt omkring mig! Jag vet att jag fixar detta, ibland får man ta en dag i taget och ibland någon timme i taget. Jag kämpar dagligen och det kan vara tufft men jag vet att det kommer något positivt ur detta! Mina vänner jag har betyder mycket för mig, och jag hoppas att jag kommer ha dem i hela mitt liv! Tillsammans är vi starka! Kramar

Nu har jag varit utskriven i lite mer än en vecka och jag mår faktiskt ganska bra. Gör iof inte så mycket om dagarna men det flyter ändå på! Idag ska jag till mitt Kusinbarn som fyller år det ska bli kul! Annars så ska jag inte göra så mycket nu i helgen. Saknar mina vänner mycket och hoppas att jag får träffa dom snart!! Nu väntar jag bara på att far och Anne ska komma och hämta mig så bär det sen av mot Hällevik! Kram på er

Just nu ligger jag i sängen och tar det lugnt, hostan har lagt sig lite och jag mår lite bättre. Varit inlagd några dagar på avd 29 i Karlskrona. Frivilligt dessutom och det var tur för igår fick jag nog och åkte hem. En ny avdelning som jag aldrig varit på innan blev för mycket för mig. Bättre att vara hemma även om allt inte är 100. Försökt att få tag i min läkare hon är tillbaka nu, så jag hoppas på att hon ringer mig för jag måste verkligen gå och prata med någon. En del grejer måste jag ta tag i så det blir något bättre och att jag ska klara av att vara hemma. Ingamaj tipsade om bildterapi det kanske hade varit något, få ur sig saker i bild. Vi får se vad de har att erbjuda.
Snart ska jag börja tvätta och kanske sätta på Fresh Prince och se några avsnitt av det!! Ha det well!! Angelica