Ibland kan det vara svårt
Vid vissa tillfällen är det svårt att veta hur man ska reagera men det kanske underlättar med tiden. Just nu har jag det svårt att inse att jag också kan få ta plats och inte alltid gå med på saker och ting. Jag kan ibland säga att jag går med på saker när jag egentligen inte vill det men jag gör det ändå. Måste helt klart bli bättre på det.
När jag hade session i torsdags tog vi upp en hel del jobbiga saker och det tog verkligen emot att säga vissa av dom men jag gjorde det för att jag känner mig bekväm med min terapeut. Dels så hade jag i hemuppgift att skriva ner saker som jag undviker att göra och sen skulle jag berätta om vissa år av mitt liv som jag också undviker. När jag väl berättade vad jag skrivit ner så kändes det mycket bättre efteråt och jag är stolt över mig själv att jag verkligen gjorde det. Det var som första gången jag och min terapeut träffades i en session och hon ville att jag skulle prata om mål och det totalvägrade jag då och nu när jag helt plötsligt letar lägenhet igen. Det går snabbt när jag väl lägger manken till och det är bra för mig bara det inte går för fort fram, jag måste hinna andas mellan sakerna också. Visst nu vill jag leta lägenhet för jag vill ha ett ställe att åka till när jag ska ha permisionn och ha ett eget ställe som jag kan öva på samtidigt som jag är kvar på finjagården.
Nu märker jag att detta inlägget handlar om allt och ingenting men det struntar jag i då jag bara vill skriva av mig lite....
Jag tänker mycket på framtiden och hur det ska bli då, hur kommer jag att klara mig utan finjagården eller mitt gruppboende. Visst jag kan nog få stöd av boendestödjarna och mobila teamet, jag vill att det ska bli bra för mig och jag vill gärna att det inte bara ska vara bra för stunden utan för en lång tid framöver.
ah orkar inte skriva mera...skriver mera sen när jag har samlat ihop mina tankar lite bättre..
Torsdagens sviter sitter fortfarande kvar i minnet och lite annat
Fortfarande så är torsdagens sviter kvar inuti mig, jag kan inte riktigt släppa det men jag hoppas att det snart ska bli mindre av det i min tankeverksamhet. Det tar för mycket på krafterna att bara tänka på allt negativt, ibland måste det in lite positiva saker också, som idag när pappa och Anne kommer hit. Då får jag lite annat och tänka på och lite annat att göra än att bara sitta och tänka på allt som kan störa mig.
Torsdagen var helt enkelt en tuff dag för mig för jag fick verkligen öva på färdigheter och förlja den plananen som jag och min terapeut skapade för hur jag skulle klara av dessa dagar. Den funkade, det gäller att hålla sig sysselsatt och få in lite aktiviteter som kan få dagen att gå.
Nu sitter jag på mitt rum och använder faktiskt datan för att blogga, jag brukar ta iphonen för att blogga och använder knappt min dator längre vilket man kanske borde göra men min dator är så himla seg och den vill inte alltid som jag vill.
Idag ska jag och pappas fru möblera om mitt rum här på finjagården, jag brukar möblera om på de ställen jag bor på och har lägenhet men nu här har jag inte gjort det vilket ska bli kul för jag behöver lite nytt omkring mig vilket detta kan bli och pappas fru är ganska så duktigt på att möblera om så det ska nog bli bra.
Nej nu ska jag satsa på att gå ut i blåsten lite för att ta mig en cigg...dålig vana jag vet men jag har just nu ingen lust att sluta röka, kanske någon gång i framtiden..
tjo ko
Dessa dagar kan vara tuffa men jag ska fixa dom och lite annat
Ja dessa dagar som nu är kan vara jobbiga för mig men jag hoppas att de ska reda ut sig...
Jag har nu under en viss tid varit ganska så tyst när det kommer till mina demoner, jag har inte velat prata om dom och jag har inte nämnt dom vid namn. Jag har helt enkelt känt att det varit för jobbigt att låta dem komma på tal. Men så igår rann bägaren över och jag berättade för en personal om hur det låg till. Saken är den att de har inte försvunnit utan de finns där, kanske inte som innan men de finns där. Jag grät när jag berättade det för henne, hon sa då att det var tillåtet att gråta och att hon hade befarat att de fortfarande fanns kvar. Nu skulle det bara komma från mig själv att jag öppnade upp mig och berättade hur det låg till. Och innan dess hade jag fått reda på en annan sak som gjorde mig ledsen och som fick mig att bli galen, så nu måste jag invänta svar på detta andra som kan ta några veckor. Ja det gäller nu att bita ihop och använda mina färdigheter, annars kan det gå galet.
Idag har jag också berättat för min terapeut om det jag berättade för en coach igår och hon tyckte också att det var bra att det kom fram för om de inte vet det så kanske hela min behandling på finja att falera.Men nu är det sagt och nu kan jag bara arbeta framåt och alltid säga som det är och inte undanhålla information till personalen.
Denna helgen på finjagården så är det utställning, det är ett antal tjejer som ställer ut sina tavlor och säljer dom, sedan kommer en viss del av det de tjänar in att gå till en kvinnojour här i Hässleholm.
Imorgon kommer pappa och anne hit, ska bli mysigt att träffa dom för nu har vi inte setts på ganska så länge, det blir ju så när man inte bor i närheten av varandra, men mysigt ska det bli.
Senare ikväll är det dags för fredagsmys i Villan, en sak som vi alltid har på fredagar, äter gott och myser framför tv:n.
Jag hade också tänkt att jag kanske skulle möblera om på mitt rum men jag har inte bestämt mig ännu, kanske ska be anne om hjälp imorgon...
kram och ta hand om er
Angelica
Ångesten biter sig fast, men jag håller den på avstånd
Nu sitter jag här på piva med tårar i ögonen, vill så gärna vara på Finjagården. Jag räknar ner dagarna tills jag ska åka tillbaka. När jag är här försöker jag att bara vara här och nu, allt för att jag inte ska känna hur långt det är dit jag vill nå.
Jag har drömmar och mål men dom är svåra att skriva ner, allting verkar vara så långt borta. Hur ska jag veta nu vad jag vill göra om några år. Men jag har det i hemuppgift till nästa session att skriva ner mina drömmar och mina mål dels inför att kontrakt ska skrivas i min DBT och jag tror också för att jag ska ha mål att se fram emot.'
Hur ska jag nu klara av att vara här denna vecka utan att få mina känslor och tankar att ta över fullständigt??
Det är ju att följa min struktur dagligen, se möjligheterna här och inte tvärtom.
Ångesten har ju ett grepp om mig på detta ställe men den ska inte få äta upp mig, men kämpa inte emot, det är tillåtet att få känna också även om den gör dig rädd...
Jag är här och nu, jag observerar och beskriver, dömer inte, gör en sak i taget jag gör det effektivt och framförallt jag deltar i livet.
kram
Äntligen fri
Äntligen kan jag återigen säga att jag är fri men denna gången känns allting annorlunda. Innan när jag har blivit utskriven så har det gått några timmar sen har jag nästan skrikit efter psykvården igen. Varför? Jo för jag har inte vetat något annat men nu så har jag börjat leva igen och tar mig för saker. Jag har hittat orken igen och jag tror att jag har hittat meningen med livet. Jag kan nu bara hoppas att detta håller i sig och jag gör allt för att det ska göra det.
Nu spenderar jag några sommardagar hemma hos far och anne, solen skiner och jag har badat för sörsta gången i år. Nu ska jag sätta mig i soffan kolla lite på tv och bara njuta...
kram
ANKi
Hemma i solen
Sorry att jag inte har skrivit på mer än fyra veckor, jag är hemma för det mesta men åker in till avdelningen varannan vecka för att prata med läkaren ´, nu ska jag in imorgon igen och ha någon slags planering om hurvida vi ska gå vidare med mitt lpt. Frågan är om jag ska fortsätta att åka in till avdelningen och prata med en läkare eller om vi ska ha ett öppet lpt eller det sista att skriva av mitt lpt helt och hållet.. Jag hoppas på det sista såklart. Som sagt var är jag hemma nu på permis och mår ganska så bra. Jag njuter av friheten och jag försöker leva så gott jag kan. Tar dagen lite som det kommer.
Imorgon åker jag till karlskrona vid 9 tiden och hoppas att jag kommer hem igen i god tid så att jag kan slappa i solen lite på eftermiddagen.
Nu är det så varmt ute att jag måste gå in emellanåt och svalka mig lite, så nu passade jag på att sätta mig lite vid datorn och ha slapp här inne lite innan lunchen serveras.
ha det nice people
anki
Sorry jag har inte orkat
Jag blev flyttadtill en annan avdelning för det tyckte väl att jag var färdig på piva men jag ansg att det bästa hade nog varit om jag stannat kvar där för att slippa dessa byten. Droppet ville jag sluta med och då bestämdes det att mitt anafranil droppet skulle läggas åt sidan och de satte in tabletter istället ocvh jag flyttades. Efter 2 veckor på den avdelningen så fick jag en två veckors perm och har varit hemma nu i en vecka. Dock satte läkaren ut min neuroleptika efter att ha pratat med mig en kort stund och sa att jag inga demoner hade..jävla typ vad fan vet han om det...så utan meds mot röster får se vart detta leder...Nu är jag hemma hos far, åker hem imorgon på förmiddagen och sen kommer mamma, får se vad vi ska hitta på för något . Nu börjar jag bli trött så nu ska här chillas framför tvn för att därefter sova lite...
kram o god natt
Hemma på perm
Ville bara skriva att jag lever om ni undrat! Har bara inte haft tillgång till varken dator eller iPhone! Men nu så hemma i 2 veckor!
USCH...
Mår dåligt och vet varken ut eller in.
Känns som om hela jag ska spricka.
Måste verkligen hålla ut nu innan demonerna tar över mig helt.
Jag pratar och lyssnar, men vart ska jag ta vägen?
Orka liksom...
Ny medicin
Idag är det tänkt att jag ska börja med en ny medicin och den första tiden kommer den in i mig likt ett dropp. Så jag kommer bli stucken ganska många gånger, frågan är ju då hur det ska gå till med tanke på att jag är ganska svårstucken. De får nog kalla på hjälp hos narkos eller nåt. Just nu fördriver jag tiden framför datan. Så här dags händer det inte så mycket, ronden pågår och jag har ingen aning om min doktor ska prata med mig idag, det får tiden utvisa. Hoppas också kanske att få gå ut en runda senare idag...vi fårr ela se...
ha de alla
kram
Igen och Igen
Aldrig ska detta helvete ta slut, jag orkar inte kämpa mig igenom alla dessa dagar. Mitt LPT är kvar, vågade knappt tänka på något annat för jag vet ju vad FR alltid säger och tror, de går på läkarna röster och inte mina...Så varför kämpa??? Min läkare önskade sig att jag fick flytta till en annan avdelning men vad jag vet så tar de inte emot mig på den avdelningen som ligger närmast hemmet...att jag inte får komma dit handlar om vad som hände 2009...visst det som hände var inte det bästa och det ledde till att jag hamnade i Växjö. Men jag anser mig har sonats för vad som hände men alla ser inte det på det viset.
Mitt s-beteende har eskalerat och jag kan inte sluta även om jag vill. Det är mina demoner som tar över hela mig, jag är aldrig ifred...får injektioner nästan dagligen och jag vet inte vad...allt händer och inget händer..det är liksom det dubbla hela tiden. Dagarna går sakta och jag orkar inte med det mera...stå ut..hatar det ordet
Hatar att ständigt kämpa
kram
Angelica
Hur ska jag kunna klara av detta
Ja här sitter jag nu igen vid datron och försöker chilla lite med musik i bakgrunden. Emil Jensen strömmar ur spotify...Men mitt mående är ju inte det bästa och jag får inte komma hem förrens jag blir bättre och jag stannar väl kvar då. Ingen säger vad det är för fel på mig och varför jag känner som jag gör. För inget är sig likt. Jag är mera åt det andra hållet men allting hoppar mellan det depressiva och det toppiga. Jag vet liksom inte vart jag ska ta vägen, man bara befinner sig i detta helvete...allting är som en mardröm och jag hoppas att jag snart kommer ur den för man orkar inte hur mycket som helst. Vad kan de hjälpa mig med här...medicin....upp och nervända dagen..jag får injektion som tar bort det värsta..så att jag kan slappna av....det funkar i några timmar sen är detl ikadant igen..mystico....
salut mon amie
angelica
så hispigt det kan bli
Ja då sitter man vid datorn igen och har inget för sig än att skriva ner lite skit. Just nu har jag energi så det räcker för lera hundra människor. Det går runt i hjärnan. Varför det är så kan ingen förstå då demonerna tar över. De äter upp mig inifrån som larver äter på min hjärna.bara. Jag undrar så vad som är fel på min hjärna det är liksom ingen som säger det till mig istället går min hjärna runt på högvarv. Jag hoppas det stoppas snart för så här orkar jag inte ha det. Många demoner runt omkring mig. Han heter Lasse för er som inte vet. De brukar fråga mig om jag känner igen honom men det gör jag inte men han har ändå varit med mig sedan många år tillbaka. Så på ett sätt känner jag igen honom. Går runt och bara vill sjunga det lindrar. Var är alla?? Jag bara undrar<??? Ja jisses nu skriver jag bara vad som händer i min hjärna...men skulle jag ha skrivit allt så hade det blivit en hel uppsats. jag kanske ska sluta nu annars vet jag inte vart detta bär hän...'
kram kram
AHHHHH jag blir skogstokig
Just nu är allting upp och ner. Känner mig så uppåt att det blir jobbigt. ja ja orkar inte skriva mera för då blir det väl bara fel och jag vill inte oroa någon...jag är som jag är och ingen annan. Ta mig för det eller skit i det...
Förvaltningsrätten och en massa tankar
Har idag varit i förvaltningsrätten då läkarna tycker att mit lpt ska förlängas. Jag hatar detta för jag blir inte lyssnad på. Men idag hade jag skrivit ett brev som jag läste upp och advokaten ställde frågor och jag svara, så visst fick jag lite mera sagt idag än vad jag brukar. Men när läkare och sakkunnig talade så sjönk mitt humör ganska mycket. De talar om diagnoser och andra saker som jag inte riktigt begriper och istället sitter man bara där och tar in allmän info från de olika parter. Jag tror dock inte mitt lpt släpps men visst det kan ju bli ett mirkael kanske. Annars lever jag i min lilla bubbla och försöker hålla ihop mig så gott det går. Men visst mitt s-beteende är ju kanske inte så uppmuntrande.
Igår fick jag ett ryck att börja möblera om på mitt rum och det blev helt klart mycket bättre nu än vad det såg ut innan.
Ska snart gå ut på en promenix med en i personalen, hon är i mitt vårdlag och är verkligen helt toppen. Men tyvärr vet jag inte hur länge jag ska stanna här det får tiden utvisa...nu ska jag gå och slappa lite innan det är dags att ge sig ut...
kram på er alla
Full rulle i skallen
Har nu fått tilbaka min energi som varit borta ett tag. Fick tummen ur och klarade av att sitta lite vid datorn. När man är inlåst går alla dagar samman och man vet varken ut eller in. Jag mår inget vidare och har fått ganska så många sprutor för att orka hålla mig uppe. Nu går hjärnan på högvarv och det tar också på krafterna. Imorgon ska jag till förvaltningsrätten och hoppas på att få komma hem men tusan det är nog bra drömmar för jag tror inte att de lyssnar på mig. Ja det har hänt en massa saker nu när jag varit här på piva som jag inte riktigt kan gå in på, lite för privat om man säger så. Men jag blev räddad men det var inte långt ifrån det. Och jag vet inte om jag ska vara glad för det eller om jag blir ledsen. Ja allt är dubbelt men jag kämpar var dag. Personalen här är jättebra och jag får verkligen stöd från dem. Nu ska jag snart sätta mig vid da tv lite innan jag sla gå och lägga mig..
Hoppas ni alla har det bra där ute tänker på er och saknar er..kram kram
Hej på er alla
Sitter nu vid datorn inne på paka med tanke på att jag fått ett lpt på mig. Varit inlagd i en vecka och ingenting blir så mycket bättre. Tydligen något hokus pokus i huvudet på mig och jag känner inte igen mig själv. Jag är inte deprimerad längre och har ingen direkt ångest mer än att jag bara hatar vad som gör så att det blir så här. Demoner kan man kalla dem. För det är just det vad jag har kanske man också kan kalla det för att jag är besatt av något. Men vad är egentligen skillnaden på deomner och vara besatt? är inte det samma sak. Alla ser så himla konstiga ut i deras ansikten..underligt och märkligt. ja vad kan jag mera säga, dagarna kommer och går och inget består. Livet är hårt och jag vill gärna göra det kort. Dock stoppar de mig och bjuder lite på sig, Himlen öppnar magsika rum som jag måste räkna i tum. Jag tar dagen som den kommer och hoppas att den ej blir så långer. Nu sitta och titta på något alldeles konstigt och underligt. Se det som en dröm..och jag vill att det går bra
Äntligen
Nu har jag äntligen fått en tid hos en psykolog! Dock är det 2 veckor dit så nu handlar det om att stå ut fram tills dess! Lätt eller svårt vet jag inte men det får gå ändå då man inte har något val! Hade ju möte igår med Psyk/kommun och jag blev ganska förbannad! Gick ut därifrån i ren protest! Så himla jobbiga när vi diskuterade mediciner, känns inte som om dom lyssnar på vad jag har att säga! Men till slut fick jag som jag ville! Nu vilar jag och läser en bok! Kram på er alla
Jobbigt men jag fixar det!
Ligger nu hemma i sängen och grubblar som vanligt! Alla dessa tankar som ständigt maler! Undrar när de kan börja bli normala igen. Vill så gärna göra så mycket mera men har inte den orken. Alla år på Psyk har gjort att man verkligen är seg i allt man ska göra. Men jag hoppas på att det snart ska ändra sig. Att tänka kan ju vara bra men när det bara blir en massa tjafs i huvudet så vill jag helst lägga ner men det är inte så himla lätt. Alla dessa demoner som finns och som inte vill försvinna. Men jag biter ihop som vanligt och det lär jag väl få göra ett bra tag till kan jag tänka mig. Nu ska jag snart sova men först ska jag läsa lite! Kram och god natt på er;)
Med mera
I kväll har fina Weronicaa varit här! Härligt att ha vänner! Satt och snackade och lyssnade på musik, en lugn kväll med andra ord! I torsdags så fick jag prova en medicin för att dämpa de demoner jag har, en medicin som jag hade för många år sedan och den har verkligen hjälpt! Denna medicin ville jag ha insatt för ett bra tag sen men det ville inte läkarna men nu lyssnade dom på mig och gav mig den på prov. Lyckat känner jag nu så på tisdag på mötet kommer jag säga till läkaren att jag vill ha den stående. Det är ju bra att ha en medicin som hjälper och då tycker jag att jag kan ha den hela tiden! Då kanske jag slipper bakslag och sådant i den mån det går! Bakslag kan man ju alltid få men man kan ju försöka minimera dem så gott det går! Annars så har dagen mest inneburit hemma häng! Städat och pysslat lite i lägenheten. Helgerna är ganska så tråkiga i mitt tycke, händer inte så mycket och man går som i dvala. Visst det kan vara skönt det med men jag gillar de vanliga rutinerna eftersom jag är så fyrkantig! Allt ska vara som det brukar! Nu ska jag lägga mig med en bok och hoppas att sömnen snart kommer vilket jag tror den gör då jag är som en zombie! Kram och god natt
