Ottan

Jaha snart julafton igen. Detta året kommer lida mot sitt slut och det som är positivt med detta är att jag nu verkligen är i finja detta året i jämförelse med förra året då jag låg på sjukhus. Jag vill kunna säga hejdå alla sjukhus. Fast man kanske ska känna att det är pga mitt självskadebeteende som man har varit inlagd. Nu vill jag ha ett liv utan detta. Och jag tror jag kommer lyckas. 
Uppe i ottan idag. Tråkigt att jag inte kan sova längre men det är ganska cosy att stiga upp tidigt. Lite lugn o ro innan alla andra ska stiga upp. 
Från mig till er alla en riktigt god jul 
Kram

Mamma och jul

Idag kommer mor min hit för att träffa mig. Ska bli härligt att se henne igen det var ett tag sen sist. Byte av lite julklappar och mys. Kanske vi åker inom Hässleholm och kollar lite. 
Jul jul och alla dessa måsten men ack så mysigt det kan vara. Jag ska göra mitt bästa för att ha en så trevlig jul jag bara kan ha, stannar kvar i finja. 
Så från mig till dig 
God Jul

Åter på plats

Det blev inte längre på Piva än detta och det känns som en vinst. Jag är tillbaka på Finjagården och min behandling här. Taggad att bli bra så det så. Lämnade kvar en nära vän på Piva och jag lider med henne att inte hon blir utskriven. Hon är tapper som få och har för alltid en plats i mitt hjärta. Du vet vem du är!! Nu är det dags för sängen och hoppas att jag vaknar. 

Kram

På rätt plats

Här ligger man i sin säng på sjukan och kan inte somna. Kan det vara en förväntan om morgondagen då jag hoppas på att bli utskriven. Denna gången så har det inte ens blivit en vecka av det men ändå så har det blivit som en eftertanke om hur mitt liv ska bli i framtiden. Jo först har jag ju Finjagården och behandlingen där. Har också fått veta att jag kan få det förlängt med mitt avtal där. Men sen har vi ju det som ska bearbetas. Mitt självskadebeteende, det har nått sin kulmen nu. Nu går det inte att hålla på som jag gjort innan. Det är liksom finito på den fronten och ni som känner mig vet ju vad jag brukar göra. Det går helt enkelt inte att operera mig längre. För mycket ärrvävnad på magen. Och de saker som finns där ja de finns där helt enkelt. Lite orolig är jag allt men de säger att det ska ordna sig. Men nu måste jag försöka sova och jag kan nästan lova att jag ska bli bättre på att skriva i bloggen. 
Kramen
RSS 2.0