Jag måste säga förlåt för att jag inte har skrivit på ganska länge, jag har verkligen varit dålig på att skriva men jag ska försöka bli bättre.
Förra veckan blev det så att jag fick frigån och stadsperm på torsdagen. Så efter att jag hade haft vardagssamtl så tog jag min handväska och cyklade ner till city, äntligen fri var min tanke och cyklade sjungandes. på stan ville jag bara känna av friheten och gick bara och småkollade lite varstans, visst blev det lite inköp men inget stort.
Annars i helgen har det inte hänt något speciellt, i fredags hade vi lite mys med chips, godis och frukt. Härligt att umgås med de andra tjejerna.
I lördags så lagade jag mat, det stod wok på matsedeln. Men när vi kom till köttet så tog det stopp, det var för jävla segt att jag tyckte inte att det gick att äta men vi försökte med lite allt möjligt, till slut så stod jag och plockade ut köttet från woken och lade det i en skål för sig, alltså man fick äta köttet på egen risk.
I söndags så var jag en tur på frigång med kameran i högsta hugg. Jag och kameran är trogna vänner, jag fotar allt, ser något litet i det mesta.
Idag, måndag ska jag på behandlingsresa hem till lister. Först ska vi besöka morfar och Inga-Maj, efter det blir det en fika hemma hos pappa. By the way så ska pappa och Anne förlova sig idag. Och en annan rolig sak är att min moster kommer också hem till morfar idag, så det blir lite av en släktträff.
Nej nu ska jag vänta vidare på diverse personal för vi SKA åka vid 10.

kram
ANKi

Jag känner mig kränkt. Tror ni jag hittar på?? Tror ni verkligen det? Varför skulle jag göra en sådan sak? Skulle jag ha någon vinning i det?
Det ni säger det betyder något för mig, och ni vet att sådana här saker gör mig bara ilsk och besviken. Tror ni att jag vill komma till er med mina bekymmer nu?? Tror ni det så tror ni fel..jag ska fixa detta på egen hand nu. Glöm piller och samtal. I´m on my own now..

kram
ANKi

När allt är som det ska så är jag icke här i Växjö längre...
Jag vill bara att det där mötet ska bli av snart..
kram
ANKi

Nu är längtan hem väldigt stor. Jag vill bara hemåt hela tiden, kunna gå vid havet och samla snäckor. Sitta vid en klippa i Karlshamn med en öl i handen. Grilla lite, kanske ta en tur till skåneland och hälsa på vänner. Strosa i staden med mamma.
Ja allt vad jag kan göra hemma i blekinge. Jag skulle kunna skriva en lista som är väldigt lång men det skulle ta allt för mycket plats. Men i högsta grad så saknar jag Listelandet, mina släktingar...oj listan var det ja..
Idag fick jag det efterlängtade personbeviset, jag står skriven i karlshamn och tydligen är jag ogift också hihi.

Tänk om en vecka så åker jag till Listerlandet, hem till morfar och Inga-Maj och alla hundar. Jag längtar. Jag hade en tid då det var lite struligt, då var jag nästan 2 veckor hemma hos morfar. Jag fick göra det de gjorde men jag hade lugn och ro. Gick promenader med Inga-Maj och hundarna varje morgon. Inga-Maj bankade i elementet när jag skulle stiga upp. Mycket prat blev det också, det var också då jag började min bloggning. När kan det ha varit ?? kanske 08..
Men som sagt hem till dom på måndag, jag får icke glömma min kamera för det ska bli härliga nogersundsbilder och listerbilder.

Igår var ju jag på bio, och jag har sökt efter en låt som var med i den men jag kan icke komma på vad den heter..den sjungs av gänget på begravningen..Någon som vet??

Jag hoppas också att det ska bli ett möte med Karlshamns kommun och psyk. Jag vet ju ännu inte vart jag ska bo och jag kan bara säga att jag börjar bli otålig...möte NU tack..

kram
ANKi

Att min hosta inte vill lägga sig. Jag hostar iof inte lika mycket längre men den finns där. Nog om äcklig hosta.
Igår var ju jag på bio och såh "hur många lingon finns det i världen". En väldigt fin film, man båda skrattade och fick nära till tårar. Ett uderbart gäng de där från HUDIK. Hade också varit roligt att få se dom live någon gång.

Om en vecka åker jag på beh.resa hem till blekinge och förhoppningsvis så är vädret finfint då. Jag hade tänkt att ta kameran med mig så att jag kunde få några fina Nogersundsbilder.

jag vaknar ju lika tidigt som vanligt och jag tycker inte det är kul längre, jag vill också kunna sova fram till 8 iaf. Men det blir aldrig så.
Och min hjärna den arbetar som vanligt med konstiga tankar och udda tankar som dyker upp. Jag undrar hur en hjärna fungerar när man har lite spöken i den??

AH, det här blev inget direkt kul inlägg...orka liksom inte komma på något kul att skriva..

kram
ANKi

Ja så var det söndag och allt är stiltje, nej kanske inte allt. Jag ska gå på bio om någon timme, hoppas att filmen är bra.
Annars idag så tvättar jag och städar, inget direkt som är roligt och för en gång skull så är mitt rum nästan för rent för att behövas städas idag.
Mycket om och rumt omkring men ändå så borta. Det kan man väl säga att jag är men jag är ändå nära för att förstå. Mycket som rör sig i min hjärna, tankar som flyger omkring och jag förstår inte mycket utav dem men jag gör mitt bästa för att allting ska fungera.
När det liksom är kaos i min hjärna så blir jag allt och inget. Ofta tar jag min mobil och ringer runt till folk bara för att ha någon att prata med. Jag känner mig så ensam att jag bara måste göra så. Det är liksom kul och skönt att prata med folk.
Jag hoppas på ett bättre tänk hos mig men det går liksom bara runt runt i min hjärna så jag måste trava runt i tankar hela tiden..
Nu ska jag nog prata med en av mina kontakpersisar...undra vad jag ska säga hmmm

kram
ANKi

Nej just det gå aldrig dit för det är så svårt att ta sig därifrån.
Jag har så mycket virr varr i min hjärna att den kanske kokar sönder. Tänk att klockan snart är 21 och jag är fortfarande uppe. Jag har inte känt av än att jag är trött. Jag hoppas att jag kan vara vaken en stund till. Idag har jag lagat mat och suttit framför datorn, sen har jag bara sprungit upp och ner i trappan för jag har haft myror på fler än ett ställe...både ben och armar. Att det aldrig ska lugna ner sig. Ibland undrar jag hur mycket en hjärna egentligen klarar av, för jag tror det är ganska mycket. Även med lite kaffe i knoppen så blir det ingen förändring. Jag hoppas snart att jag kan vara en fri bird som kan flyga omkring i landet och hälsa på alla fina vänner, ja många bor ju i skåneland så jag far väl dit där först.
Hmmm om myggor anfaller, ja då ska jag ta och uppsöka närmsta ufo för undsättning, jag förstår ju att man måste ta skydd, ja det är tur jag inte bor i norrland och upp där för där finns det en himla massa mygg coh då skulle det nog också finnas en hel del ufon också.
Ja det är virr varr i min hjärna och jag hoppas att det snart går över, ja får det iallafall lugnt på nätterna då jag sover men jag hoppas att det blir ännu lugnare när jag är uppe för jag skulle behöva ha lite vilotid på dagen också och imorgon ska jag tvätta och städa då blir det inegn vila men jag får heller inte glömma attjag ska på bio på eftermiddagen...
nej jag vet inte mer vad jag ska skriva..

kram
ANKi

Nu är jag äntligen karlshamnsbo, eller jag bor ju inte där än men jag är skriven där. Än så länge hemma hos mamma men snart ska ju jag också bo där men vart vet vi ännu inte. Jag hade ju vårduppföljning igår och det gick väl sådär. De hade himla massa folk med sig från sölvesborg men det var ju bara att säga nej angelica ska inte bo där och dom fick gå ut. När jag kom in i mötet så hade det ju pratats en del och jag fick inte reda på så mycket om vad de hade pratat om, men iallfall. de har en mellanvård i västra blekinge dit jag förmodligen kommer bli knuten till. Där har de olika grupper och lite sånt, kanske hade de bildterapi och det är jag väldigt sugen på att gå, de hade också ESL vilket ju jag ska ha här i Växjö men det har liksom inte blivit av. Och det kan jag vara ganska sur över för jag har väntat på att vi ska boka in möten om det men det blir liksom aldrig så jag går ju bara och väntar och väntar. Lite arg får man ju faktiskt bli.
Idag var jag på ronden men det var liksom inte så mycket. Jag var klok och förnuftig men det säger mig inte så mycket, visst jag kan tala för mig men det är ju inte mina vardagssaker. I vardagen har jag vissa problem som inte funkar men jag får väl lära mig dom för jag är ju så himla klok och förnuftig...

Idag fick jag reda på en sorglig sak och det var att min kontaktperson ska sluta, tårarna bara sprutade. Jag blev så himla ledsen. En person som verkligen har brytt sig om mig och hjälpt mig på bästa sätt, hon ska bort liksom. okay nu får jag det att låta som om hon ska dö men det ska hon ju inte...hon har fått ett nytt jobb. Jag bara hoppas att jag hinner flytta före henne, hon har två månader kvar här. Ja allt blev så jobbigt. Jag är fortfarande ledsen.

Annars så flyttar det ut en ny tjej hit idag, jag hoppas verkligen att hon ska trivas. Nu ska jag ta och ordna lite kvällsmat och sen är det städa toaletterna som gäller, samma visa måndag och torsdag...

kram
ANKi

Iadg är det dags för den sk vårduppföljningen. Jag kan inget annats än att säga att jag är väldans nervös. Jag hatar sådana här möten där det ska bestämmas och pratas om mig när jag inte sitter med. Visst jag får komma in en stund senare men det är ju ändå så att de pratar om mig när jag inte är där.
Det värsta som kan sägas är att de ska ta mig till sölvesborg eftersom jag inte vill det och det bästa är att de ska ta hem mig till karlshamn för att detycker att min vård här är avklarad. Men sen har jag tusen olika senarier i huvudet för att jag ska kunna vara förberedd men jag kan ändå inte vara det till 100%.

Senare idag sk min sköterska komma hit för att prata om mina mediciner, han ska berätta varför jag tar dem och vad de är bra för. Jag hatar mina mediciner och vill helst inte ta dem. Men just nu så måste jag ta dem. Senare kanske jag inte behöver det, jag hade tänkt vara medicinfri när jag kommer hem till Blekinge.

Nu har E precis varit och hämtat tidningen, jag sitter här vid datorn och dricker kaffe och snart kommer dagpersonalen in. Klockan är inte så mycket och jag hade önskat att jag kunnat sova lite längre men nej så är inte fallet.

kram
ANKi

Ja då sitter man här vid datorn igen och skriver. Dagen har både varit seg och inte seg. Jag har hunnit läsa ut en bok och jag har haft samtal med min ena kontaktperson. Det var mycket diskussion om gårdagens bravader och telefonsamtal med skatteverket. Så här ligger det till, Jag ska skriva mig i karlshamn hemma hos min moder för att slippa bli tvingad att bo i Sölvesborg. En ort som jag absolut inte vill bo i. Detta ärende hade efter en del upplysningar nått skatteverket den 8e mars, det som nu hände var att det fattades 4 siffror, lägenhetsnumret. Jag ringer sen som en ståhej för att få fatt i dessa till alla möjliga personer. Till slut fick jag detta himmelska numret och ringer återigen till skatteverket, jag måste då tillägga att jag stått i telfonkö nästan en halvtimme varje gång jag ringt dit. Jag lämnade sen över numret till "den snälla tanten" och hon lovade att skrivningen i Karlshamn skulle ske snarast möjligt. Så nu sitter jag och väntar på att detta ska ske..hmm kanske lite tråkig läsning, men detta har tagit mycket del av mina tankar den senaste tiden.

Imorgon är det vårduppföljning, landstinget och kommunen kommer hit för ett möte, sen hur det går på det mötet har jag hundra olika senarier..hmm kontrollfreak kanske..skriver om hur det gått imorgon.

Nu ska jag snart tjitt tjatta med E som jobbar natt, hon gick precis in för att få lite rapport..undra hur lång tid den tar idag??

kram
ANKi

Jag har verkligen bloggtorka jag har liksom ingen aning om vad jag ska skriva om. Innan hade jag tusen saker jag kunde skriva om men dessa saker har blivit så mycket mera komplicerade. Allting är så komplicerat nu förtiden. Jag orkar liksom inte så mycket mer. Jag vill bara hem till sköna gröna blekinge. Tack o lov ska jag hem till Morfar och Inga-Maj den 28e, visserligen tillsammans med personal men jag får en tur till blekinge. När jag är där nere på Lister så ska jag också passa på att åka till farmors och farfars grav, jag kan inte fatta det att det är mer än 1 år sen farmor somnade in. Men det var fint, hon var i sitt hus vid havet och hade utsikt ut över hamnen och havet ända in i det sista. Begravningen var väldigt fin, kistan var fin men många tårar fälldes.
Ja minnen som hårdast sitter fast..

Nu ska jag snart ha samtal med H, lite veckosamtal som vi kallar det. Jag vet iallafall vad jag ska prata om, jag har en hel del funderingar..ohhh det kan jag skriva om senare i kväll...

kram
ANKi

Denna dag kommer att innehålla lite saker, först ska jag och L åka till City Gross och sköta inhandlingen för denna vecka och sen i eftermiddag är det dags för återfallsprevention. I kväll är det städa toaletterna som gäller jippi..NOT Det är väl praktiskt taget hela dagen.
Igår när jag var på Nada-behandlning så fick jag 2 nejlikofrön satta bakom örat, det skulle hjälpa mig med min sömn, visst jag sov hårdare men inte fan hela natten, jag vaknar flera ggr/natt och det hatar jag. L sade att det hade med åldern att göra, när man blir äldre så sover man tydligen så. Men fan såååå gammal är jag väl ändå inte???
Igår var jag riktigt sur på denna klinik och Tallis också. Vi har inte gjort ett skit tillsammans här ute i helgen, inte något och så är det varje helg. Vi gör liksom inget. Och då går man och drar är hela tiden och ser inget annat än dessa tråkiga väggar. Jag har tur som har en dator men dom som inte har det....Jag vill hem till Blekinge NUUU!!
Jag ska be dom på vårduppföljningen att det är på tiden att de tar hem mig nu för nu orkar jag inte vara i Växjö längre. Mission completed liksom!!
Idag fyller mamma också år och Hanna, så grattis båda två!

kram
ANKi

Och det är ingen mindre än JAG.



Litet leende kom iallfall fram..

kram
ANKi

Jag gick och lade mig igår vid 20-tiden dock att säga med en bra bok i handen. Jag ville inte vara vaken längre, ville bara sova och glömma alla bekymmer. Jag kände mig som om jag var i en bubbla och inte kunde ta mig ut. Allting kändes så hopplöst, jag hade jobbiga tankar som liksom inte ville släppa. Boken hjälpte mig att bli ännu tröttare och till slut så släckte jag lampan och somnade så fint.
Dagen idag började lite efter 6 med en cigg och en kopp kaffe samt den lilla boken i hand. Morgonen har jag ängt åt läsning men nu också tvätt och lite städ på rummet. Jag väntar iof med att hämta upp dammsugaren men jag vill bli klart med rummet innan lunch. Vid 13 idag ska jag gå in till kliniken och k4-huset för att få Nada-behandling, det är när man sätter nålar i öronen och det ska vara bra för ångest mm mm.
I fredags hade L ringt till B på syterpin och sagt att hon och en psykolog ville prata med mig, jag undrade såklart vad det var dom hade att säga mig men det handlade bara om "vardagssamtal", en slags gruppterapi där man pratar om vardagsamtal. HMm vet inte om jag ska gå den men kanske, får höra med mitt team mera imorgon.
På onsdag gäller det, då kommer blekinge-landsting hit samt hemkommunen, dock inte karlshamn utan sölvesborg men det enda jag kan säga till dom är att jag nu står skriven i karlshamn så de kan inte tvinga mig att bo i sölvesborg längre..HA!
Nej nu får jag nog gå ner och kolla min tvätt för att sen ta fram besten sen (dammsugaren)..

kram
ANKi

Ja, vad ska jag skriva om, visserligen skulle jag kunna skriva en hel sida om att jag inte vet vad jag ska skriva. Men just nu vet jag inte vad jag ska skriva. Hoppas det finns någon där ute som skulle kunna hjälpa mig att ändra min blogg. Jag vill ha den så änkel jag bara kan, så lätt för andra att hitta, nu är det något fel på den och jjag suger på bloggdesign..

kram
ANKi

Helg igen och det är lördag, dags för matlagning. Annars är det inget mera idag som ska ordnas eller fixas. Jag ska helt enkelt bara sitta med en bok eller kolla in någon av de nyinköpta filmerna. Ja eller sitta framför datorn och leka lite.
Men jag har inget kul eller spännande att skriva om. För just nu händer det inget som är vettigt, det flyter liksom på och jag väntar mera tills att det blir onsdag och vårduppföljningen ska vara. Då kan jag nog säga att jag har något att skriva om.

kram
ANKi

Ny tröja idag...



Var inne i affären Bike for fun, en streetaffär här i Växjö. Skulle kunna handla som sören här men ja det finns ju vissa gränser. men men, lite shopping blev det idag iallafall.
Nu har jag inget mera på schemat, blir väl en dusch sen.
Den 28 mars ska jag nog ner till blekinge, hem till min Morfar. jag längtar dit.
Nu ska jag dricka lite kaffe..

kram
ANKi

Ja kanske inte så liten, en riesen som heter Exit. han är sååå söt. Det dumma är bara att jag ska vara på syterapin idag så jag ser han inte så mycket. Det är nu på morgonen och sen en liten stund när jag kommer tillbaka. Han har en "bror" också som brukar vara med här på Tallis, han heter Ries. Men när jag säger den lilla så kan jag också tala om att han väger 45kg och är inte så liten,
en liten bild..



Jag älskar hundar, de är så underbara. När man är ledsen så känner de av det. En gång när Exits "bror" var här så satt jag vid bordet i matsalen och grät. Då kom han och lade sitt huvud i mitt knä och tittade upp genom den lilla luggen han har. Sen kollade han på mig så, och jag bara smälte, Ok sa jag du ska få en ostbit och sen så kändes det som om alla bekymmer i världen var slut liksom.

Annars så har jag sovit lite längre idag, fram till nästan halv 7, men det känns som om mina revben håller på att ta kål på mig. Idag känns det som en ångvält har kört över mig, så jag fick ta mig en brufen för att ens kunna röra mig något sånär.

Idag har jag som sagt syterpi och sen i eftermiddag ska jag på social träning, det är väl hur dagen är...

kram
ANKi

Jag sitter nu på mitt rum och bara längtar efter att gå och lägga mig men jag hade tänkt stanna uppe iallafall tills E kommer, hon börjar vid 21.
Det har varit en kanon dag med familjen, ja vi blir ju snart "riktig" familj eftersom pappa och anne ska gifta sig i sommar. Ja, vi var och käkade inne i city på La gondola, ingen kanon restaurang men helt ok mat, jag kan liksom inte så mycket om restaurangerna här inne i stan. Efter vi varit och käkat så gick vi i några affärer men sen drog vi till Grand Samarkand, helt otroligt vad stort det har blivit och större ska det bli. Nu kan jag bara säga att jag har ont i min lilla fot och jag hoppas det går över tills imorgon för då ska jag ha socialträning med P. Vi ska bara ta oss en kopp kaffe och sen måste jag köpa mig ett par byxor vilket inte inhandlades idag.
Imorgon har jag också syterapi på schemat, ska fixa och dona lite med min kära skinnväska, jag hoppas att den blir färdig snart, iallafall till våren eller sommaren om jag har tur.
I kväll är det inget på Tv, så det är yttligare en orsak till att man kan gå och lägga sig tididgare. pust stön och snark..

kram
ANKi

Vart tar alla dagar vägen egentligen?? Jag bara undrar. Nu är det torsdag och snart är helgen här igen. Idag ska jag träffa La Familia, och troligtvis så ska vi åka till Grand Samarkand, det har ju verkligen blivit stort där borta, en himla massa affärer och en massa restauranger. Sist jag var där så handlade jag en baddräkt men då skulle de inte öppna en del affärer och sånt förrän dagen därpå. Men visst det blir bättre att gå där än att befinna sig inne i stan idag för det är ju en klass1 varning här i kväll, och det blåser redan något ordentligt. Blåste nästan bort när jag var ute och rökte.
Personalen här är så trötta när de kommer på morgonen, en hade varit i sin egen värld idag när hon körde hit så hon hade kört vilse men visst hon hittade hit, hihihi.
Jag sov ända till klockan var 06:20 idag, lite sovmorgon men jag var vaken lite längre igår. Jag satt uppe och väntade på nattpersonalen men rapporten tog en bra stund igår så jag hann bli superduper trött. Men jag fick lite kli på ryggen av henne vilket var himla skönt.
Annars inte så mycket mer på schemat idag, jo städa toaletterna vid 10 så jag slipper det när jag kommer tillbaka i kväll. Jag får vara ute ända till klockan halv 8 men det lär ju inte bli så för pappa och dom har ju hund. Och jag får inte glömma min kamera för jag måste ju fota när jag har så fint besök.
Nu ska jag upp och byta kläder, eller ja byxor. Ha en bra dag..

kram
ANKi

klockan är någon minut över nio och jag är trött, varit uppe ända sen 06:00. Visserligen har jag vilat idag men det hjälper inte direkt, jag blir lika trött ändå vid den här tiden. I natt jobbar E och jag hade tänkt att hon skulle få massera mig lite eller ja klia mig lite på ryggen. Först ska vi iof laga ett par byxor som är sönder i fickan så hon har med sig nål och tråd.
Nu sitter jag här nere i matsalen vid datorn och skriver, dricker kaffe och som sagt jävligt trött, förhoppningsvis så är de snart klara med rapporten.

Äntligen är det torsdag imorgon och pappa och dom kommer. Lite kvalitetstid med la familia.
men imorgon är det också dags att städa toaletterna, vilket inte är så roligt, man kan ja ha roligare saker för sig.

Ja, snart är det natti natti men kanske man kan iaf vara vaken till 22, då kanske jag sover lite längre...tror visserligen inte det men man kan ju hoppas..

kram
ANKi

Detta undrar jag, vad ska hända med mig? Ska blekinge landsting säga att de tar hem mig nu till blekinge eller kanske de säger att jag ska stanna kvar med ett förlängt vårduppdrag. Jag hade ju blivit glad om de sagt att jag nu skulle flytta till avdelning 21 i karlshamn men efter vad som hände där så tror jag inte att de vill ta emot mig där nere. Men iof jag kan ju alltid hoppas. Om inte så ska vi ge ett förslag på några ställen jag kan tänka mig att bo på, vissa ligger i Karlshamn och sen finns det kanske några i skåne. De i skåne kan jag ju tänka mig men kanske inte någon längre tid.

En annan sak, jag tror jag har oroat en kompis lite för mycket. Jag vill inte att hon ska vara orolig att jag skulle må så dåligt att de flyttar mig igen för så är inte fallet. Jag klarar mig bra här ute på Tallis, visst de finns dagar då allt är åt helvete men jag klarar det ändå. Ibland med hjälp av lite medicin och ibland med hjälp av personalen.

Idag har jag inte haft något på schemat, skulle haft bassängträning idag men det var inställt men imorgon ska jag ha kul för då kommer lilla pappa och anne samt dennis upp hit för att hälsa på mig. Och jag har tur för de kommer på eftermiddagen och då slipper jag ronden och träffa läkaren. Och det kan jag säga att jag är glad över för den läkaren är inte mycket att ha.

Jag hade ju problem med min dator igår men senare på kvällen så funkade den igen, frågan är nu om jag ska ta den till butiken för att få den uppgraderad eller om jag ska vänta, det hade ju varit toppen om jag had ekunnat få den att gå lite snabbare. Lite högre hastighet på bredbandet. Ja ja vi får se vad jag gör imorgon. En annan sak är ju att jag inte får glömma min kamera imorgon, då kan det ju bli lite bilder här igen. Jag får ju inte gå ut själv, bara mellan de olika aktiviteterna jag har. Så eftersom det är så kan jag ju inte ha kamera med mig.

Det är jävligt lugnt här på Tallis, de flesta är på sina rum och filurar, precis som jag. Sakanr K men också T och S de två som nämndes sist flyttade ju förra året i slutet men de hade varit här sen jag kom. Tur att fejjan finns..

kram
ANKi

Jag läser ganska många bloggar och det är bloggar där tjejer kämpar mot anorexia, självskadebeteende men också bloggar där människor lever ett normalt sk liv vad nu normalt är. När jag läser dessa bloggar inser jag hur bra jag har det, trots att jag sitter på Rättspsyk. Jag har gått igenom anorexia, självskadebeteende, missbruk men nu är jag på väg ut i livet, jag ska hem till blekinge. Jag ska få ett sk normalt liv.
Men vad kan jag göra för alla dessa tjejer, jag känner mig maktlös. Jag vill göra så mycket för andra, jag har inte MITT längre, eller jo lite men det är inge farligt. AH nu vet jag inte vad jag skriver.
Visserligen har jag mina problem, men jag får ju hjälp. Och har fått hjälp. Jag tar mina mediciner för att lindra problemen.
Men hur ser dagens samhälle ut?? Drogmissbruket sjunker ner allt lägre i åldrarna. Hur många tjejer är det inte som har problem med ätstörningar och killar också.
Vad kan man göra som individ? Vad kan jag tillföra samhället? Vad kan jag göra för dessa vilsna själar?
Jag ska ta mig från Rättspsyk, klara mig själv och leva livet. Inte ha med psyk att göra, jag har liksom fått nog av det. Jag vet personer som klarar av det så varför ska jag inte göra det. Jag vill bli fri och börja leva.

Men iallafall, Tjejer där ute, kämpa, ge inte upp, ni klarar detta. Jag vet hur det är men man kan ta sig igenom det, får du hjälp av BUP eller vuxenpsyk, ta emot den så länge du behöver. jag vet att det kan vara svårt men ge aldrig upp!

Kram
ANKi

Som sagt, jag är trött på allt som handlar om utredning och diagnos att göra. jag skiter i om jag har en diagnos. Jag säger att jag inte hör några röster, men ja vad ska man istället säga när jag inte vill prata om dom. Min ESL vet jag inget om (ESL står för "Ett Självständigt Liv"). jag vill klara mig själv utan någon somhelst hjälp från psykiatrin. Jag vill nu ha egen lägenhet där jag kan göra vad jag vill. jag vill bort från Växjö och hem till Blekinge istället. Jag har inte här att göra. Vi säger nu att jag är frisk och att allt är som det ska. Inga mera frågor och inga mera sk behandlingar. Jag ska härifrån snabbt som tusan. Ingen ska få tvinga mig kvar. Men jag vet samtidigt att jag måste vara kvar fram tills att doktor M skriver ut mig. jag bara hoppas att det är snart. Idag ska jag prata lite med någon ur mitt team och säga att jag kommer leta lägenhet själv. Jag ska inte bo på något jävla boende. det får gå som det går helt enkelt. Orka bry sig liksom.
Bort från Växjö och hem till Blekinge. Kosta vad det kosta vill.

kram
ANKi

Utredningen kan dom ta och torka sig i arslet med, jag skiter i den och jag skiter i någon jävla diagnos...och hör sen...

Fan vad jag är arg på min dator, den funkar inte. Eller rättare sagt så funkar inte mitt internet så jag får sitta nere i matsalen vid den datorn. Inget kul alls. Jag pratade med 3 och de sade att jag skulle gå till deras butik så skulle de hjälpa mig men det kan jag inte göra förräns på torsdag då pappa och dom kommer. Så då ska den uppgraderas, punkt slut.
Jag är så arg nu att jag inte vet vad jag ska skriva mera...arg arg arg

iaf jag ska på möte snart, gå in till kliniken, bakom murarna. Träffa arbetsterapeuten och psykologen. Vi får väl se vart det leder, jag vet inte vad jag ska säga men jag hoppas att det blir bra.

kram
ANKi

Ja då var det tisdag då, inte mycket att göra denna dag. En ny tjej flyttar in på Tallis och jag ska på möte med arbetsterapeuten och psykologen i eftermiddag.
Upp steg jag vid vanlig tid, 06:00, har väl sovit sådär, inte toppen och inte dåligt.
Men trots allt ska gudarna veta att jag saknar K, hon har stått mig nära en lång tid, nästan enda sen jag kom upp hit till Växjö, så helt klart så känns det tomt när hon inte är här. Visserligen vet jag att hon är på ett bra ställe men ändå..
Igår var det väldigt tyst här på Tallis, det märktes att två personer flyttade härifrån. Jag satt ensam vid TV:n och kollade, brukar ju alltid ha sällskap där...men nu så var det bara lilla jag.

Ute skiner solen idag, än är det iof lite minusgrader men solen tittar fram.
Hoppas ni alla får en skön dag med kanske en härlig promenad i solen..

kram
ANKi

Det är så himla tomt nu på Tallis, 2 tjejer har flyttat idag. Känns lustigt, eller lika lustigt varje gång någon flyttar för här bor man ju tillsammans och man umgås nästan hela tiden. K, jag saknar dig ska du veta, det känns som om du är så himla långt borta men ändå så nära. Jag blir nästan lite tårögd när jag skriver detta, men jag vet att K kommer att ha det bra, hon är där hon är, och hon ville dit själv. Det hade ju varit värre om hon hade blivit tvångsförflyttad. Så visst glad är jag ju för hennes skull.

kram
ANKi

Först, måndag morgon. Jag gick upp vid 06 som vanligt, ingen direkt sovmorgon här inte. Jag var så trött igår att jag inte orkade skriva klart om LYCKA..

Ja vad är lycka egentligen, är det att ha så många saker som möjligt eller är det att må bra??? jag tror att det kan vara båda delarna. Kanske inte ha så många saker men att tillföra sig en del nya saker i hemmet, garderoben eller nåt. Jag blir glad av att handla något, kompletera till min garderob eller kanske köpa mig ett par nya skor. Det kan bringa lycka hos mig iaf för ett tag. Men lycka kan också vara att må bra, att ha ett bra välbefinnande. Att jag har en familj som bryr sig om mig.
Men lycka kan ja vara allt faktiskt, vi ser lycka på så många olika sätt. Det som är lycka för mig behöver inte vara det för dig, allt är så individuellt. Så jag kan inte sitta och säga vad lycka är för det är upp till var och en.
Men tänk efter lite, Vad är lycka för dig??

kram
ANKi

Vad är lycka egentligen. Lyckan var ganska nära för mig men ändå inte. Det hände en sak i november. Och jag ville, men sen. Jag vet inte...gud vad jag talar i gåtor men jag vet inte vilka som läser detta så jag vågar inte säga allt.
Pratade med lisa idag på fejjan, hon vet. Och jag hoppas inte att hon säger detta till någon nu för då ligger jag risigt till. men jag tror inte att hon gör det.
Lycka var de ja..
Ibland känner jag mig riktigt lycklig, så lycklig att jag bara pratar och pratar hela tiden och ibland så finns lyckan väldigt långt borta och då vill jag bara skada mig men nu har jag kommit till den punkten att jag inte gör det längre. jag är ett steg närmare livet om man kan säga så.
AH jag skriver mer om detta senare..måste kolla solsidan..

kram
ANKIi

Då var det sista dagen på helgen. Idag ska vi grilla på Tallis, inte för att det är så himla varmt här i Växjö (än) men solen har redan tittat fram. Några plus grader kan det nog bli.
På torsdag kommer pappa, Anne och Dennis hit. Ska verkligen bli roligt att få träffa dom igen. Har inte sett pappa och Anne sen runt min födelsedag, så det var ju ett tag sen.
Hoppas ni alla får en bra start på dagen.

kram
ANKi

Jepp nu blir det "Välkommen Åter" på TV4 som gäller en timme framåt, mys i soffan med filt och vetekudde.

kram
ANKi

En undran som jag ibland ställer mig och jag tror att andra också gör det. Vad är ett liv egentligen? Vad är det värt? Jag har många gånger lekt med livet, lekt med döden osv. Och ibland så känner jag att livet faktiskt är värt något och ibland kan jag känna att jag kan lika gärna skita i det. Men det för jag ju inte. För hur det än står till så har jag bara lurat döden och sedan känt efteråt att detta liv kan jag inte förspilla. Jag måste ta till vara på de stunder som är bra för om man tänker efter så finns de där stunderna ganska ofta men man väljer ibland inte att se dem. Och vi har ju bara ett liv att leva (om man nu inte tror på annat). Jag läser många bloggar och ofta bloggar med tjejer/kvinnor som lever eller har levt ett likasinnade liv som jag. Och ofta ser jag det där lilla hos dessa männsikor att gnistan finns där. jag kan läsa hur de kämpar och om hur de är i botten och ibland i toppen. Jag vill att dessa tjejer/kvinnor ska leva, jag vill inte att det ska gå så långt att det blir kaos av det hela. Sen är det jus å att kaos är det redan men, ja det är svårt att förklara. Men jag kan se den där kämparglöden hos många och det gör mig glad. Hade det varit för några år sedan så hade jag bara sett det svarta.

Jag har ju skrivit om många jobbiga stunder i mitt liv men jag skriver sällan om hur jag är som person. Och det hade jag tänkt göra nu.
Som person är jag ganska glad av mig och ganska social men jag har svårt för relationer ändå. Jag vet inte vart gränsen går om man är för jobbig eller påträngande. Svårt för närhet som t.ex kramar. Det får helt enkelt vara på mitt initiativ. Jag är också väldigt glömsk, glömmer bort de där triviala sakerna som andra kanske tar för givet. jag måste ha ett schema för varje dag där det står när jag ska borsta tänderna, ta min medicin och vice versa. Jag har svårt för att se om mitt rum är stökigt/dammig och kanske behövs städas, det faller mig inte in att det är det som jag ska titta på. Och mycket mera.
Detta vara bara en bråkdel av/om mig.

kram
ANKi

Ja då var det helg igen. Uppstigning redan vid klockan 06. Och alla redan så har jag och H skrivit schema för nästa vecka. Och idag skiner äntligen solen i Växjö, det var ett bra tag sen den gjorde det så den är riktigt välkommen.
Idag ska jag laga mat, annars har jag inget på schemat idag. Visserligen tror jag vi skulle göra en inventering på cyklarna här men jag vet inte.

Nu i några dagar så har jag läst en blogg som en tjej skriver, hon överlevde ett fall på 15 meter, helt otroligt. Kanske inte hon tycker så men de är ett under att hon lever. Tyvärr kan hon aldrig gå igen och hon mår inte bra. Jag kan förstå henne, visst jag har inte gjort ett sådant försök men väl så många andra. Jag vill gärna att ni besöker hennes blogg. www.handleder.blogspot.com 

Att vilja dö är en stark känsla och vi är många som delar/delat denna känsla. Det är en känsla av ren desperation och en verklig önskan om att aldrig mera få vakna upp. Jag har haft denna känsla många gånger och har gjort en hel del försök att inte få finnas mer men jag lever och jag börjar bli glad av att få se livet igen. Visst jag mår dåligt och så men ibland får man överväga det dåliga mot det bra. jag har mycket som jag måste bearbeta och det kan verkligen ta emot och vissa dagar vill jag som så många andra bara dra täcket över huvudet och bara somna om. Eller så vill jag bara ligga i sängen och inte göra ett skit och kanske tycka synd om mig själv. Sådana dagar måste man få kunna ha. allting är inte HURRA hela tiden, livet är som en jojo, det går upp coh ner och ibland trasslar tråden till sig.
Jag tror jag har insett att jag vill alldeles för mycket för att just nu inte välja livet. Därför så går jag på mitt rep, balanserar lite, vinglar lite men jag håller mig på repet. Jag kan inte tala för framtiden för den vet jag inget om men jag kan säga hur det är nu. Just nu vill jag leva, visserligen har jag jobbiga tankar men dom får man jobba med. Och han där uppe ska verkligen veta att jag jobbar...

kram
ANKi

Äntligen är denna utredning färdig, gjorde komplementet idag som L ville ha, vilket bestod i att laga pasta och värma en färdig sås. Vad nu dett ska vara bra för det vet jag inte men de vill väl kolla hur jag funkar i köket, en undran är bara om det inte hade varit bättre att laga något från grunden och inte något som redan var färdigt. hmm
Ja ja, var på syterapi innan också, lagade 2 byxor sen hann jag inget mer där idag.

Snart flyttar 2 tjejer härifrån så frågan är nu vilka som ska komma ut hit från avdelningen, ingen vet men det lär väl inte dröja så länge förrän de rummen är tagna.

Jag fick lov att träffa pappa, Anne och Dennis, de ska komma hit till Växjö på besök. Troligtvis blir det nästa vecka på torsdagen. Nu till de dumma, jag ska skriva en planering om detta, vad syftet är med att de kommer hit. Jag fattar inte riktigt men men det är ju läkaren som bestämmer.

Nu ska vi snart käka, i kväll blir det hamburgare med bröd och diverse sallad.

kram
ANKi

Pjukade vid lunchen idag. Vad det berodde på har jag ingen aning om men mådde illa gjorde jag och allt kom upp. Sen fick jag värsta smärtan under bröstet. Hade ju redan ont där eftersom jag hostat så länge men nu är det hundrafalt värre. Varje liten rörelse gör ont, det gör onta att andas, röka till och med när jag ska torka mig på dass..hihi men ack så ont det gör.
Hela eftermiddagen låg jag i sängen fall i fall det skulle varit kräksjukan, och jag missuppfattade hur länge jag skulle vara på mitt rum men till slut kom personal upp och då kunde jag ju säga att jag inte pjukat mer, alltså fritt fram att gå ner. Och det var en himla tur eftersom annars hade det varit isolering på rummet i 48 timmar efter sista gången man hade pjukat. Jag hade nog aldrig pallat det. Visserligen hade jag fått kolla på film eller nåt, ok jag hade haft datan me men fy fan för att sitta isolerad. Nog om pjukningar.
OH herregud klockan är halv 9 och jag är fortfarande vaken och ligger inte i säng. Vad händer??? Ja ja, någon gång måste jag bli gammal nog att inse att nattetid inte är vid 20.
På måndag flyttar 2 tjejer härifrån och det kommer bli lite tomt utan dem men de är ju bra att de blir utskrivna såklart.
Nu ska jag gå ner till de andra...

kram
ANKi

Ibland sitter jag och tänker, att jag kunde faktiskt varit död vid det här laget. Så mycket skit som jag åsamkat min kropp. Hur ofta har man inte varit på akuten efter ngt som jag gjort mig själv. Jag tänkte aldrig då att jag kunde dö, utan jag fortsatte att utsätta min kropp för fara. Var det inte det ena så var det de andra. Hur jag ofta flydde in i dimmornas värld, i röken av något gott. Hur ska jag klara mitt liv sen, när inte SSS finns. När jag ska härifrån och jag ska klara mig själv. Hur ska jag stå ut med ångesten, drogsuget, alkoholsuget. Ja allt sånt där som var mitt liv innan. Till viss del saknar jag detta liv, det visste jag vad jag hade att vänta, men nu när man är sk fri så vet man inte hur dagen ska te sig. Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag handskas med min ångest nu, till viss del så skriver jag av mig allt, och såklart prata med personal. Men jag är rädd för att prata med personalen, jag kan inte säga allt. Det går bara inte. När jag var den lilla turen på 59an så började jag prata med personalen där, berättade om mitt liv, mitt hemliga liv i kristianstad. Om allt som jag gjorde där, hur jag kunde överleva. Jag försökte ju bryta med det livet och förberedde en flytt till blekinge, men ack den slutade i en inläggning på PIVA i Karlskrona, bara några dagar innan jag fick min lägenhet. Sen hamnade jag ju i Karlshamn på 21an och stannade där i ca8 månader. Sen kom den där dagen då allt hände, då jag gjorde det där. Jag har aldrig nämnt det här på bloggen  men jag tänkte säga det nu, jag hade en tändare, tog den och tände eld på filt och täcke med mig under. Jag kommer ihåg brandlarmet, hur folk springer in på mitt rum, hur de släcker elden och jag ligger kvar och bara skakar. De tar mig till ett annat rum och sätter mig i en rullstol. Brandmännen kommer men elden är redan släckt, det är kaos på avdelningen. Jag blir körd ner till akuten, de tar av mig kläderna och sätter mig under en dusch, smärtan är olidlig. Personalen på akuten säger att det inte är så allvarligt, de lägger om brännskadorna och säger att det ska läggas om snart igen, om 2 dagar. Men 2 dagar senare befinner jag mig på rättspsyk i Växjö. Jag hamnar på Intaget, och där åker vi sedan in till CLV för att lägga om brännskadorna. Väl inne på kirurgen så blir det något helt annat, läkare kommer till rummet, kollar in skadorna och berättar då att det här ska inte bara läggas om, det ska opereras. Jag hade 3e gradens brännskador på lår och buk. Men jag hade tur, det hade kunnat sluta mycket värre. Efter detta hamnar jag på avd 64 på OBS-enheten. Där stannade jag i ca 2 månader. Under den tiden var det fram och tillbaka till CLV för omläggningar av skadorna. Jag vet inte hur många ggr jag blev sövd för att det skulle göra så himla ont om jag var vaken. De transplanterade hud från delar av låren till lår och buk, det blödde och gjorde asont. Under denna period sov jag mycket, gick på starka mediciner. Jag gav SSS 2 veckor sen skulle jag bli utskriven sade jag, nu är jag på Tallis, som tillhör kliniken, jag har varit på kliniken i mer än ett år. Den 13e April har jag varit inlagd 2 år om amn räknar tiden i karlskrona och karlshamn. Nu är jag på väg "ut". Men visst det kan ta några månader till. Resan börjar närma sig sitt slut. Branden ligger bakom mig, men jag kommer aldrig glömma det. Hur kunde det ske, hur illa var det med mig. Jag kommer bara ihåd branden och allt runt omkring det men inte hur jag mådde. Jag hade stängt av. Jag ville inte mera. Men nu, jag lever.

kram
ANKi

Visst jag orkar men när det tar emot så orkar man ändå inte men man gör sitt bästa dagligen för att överleva.. Jag kämpar för att klara av det som jag tror att jag inte klarar. Ibland tar det stopp och tårarna sprutar, inget kanske blir som man vill att det ska bli. Men nu måste jag börja kämpa för min egen skull och inte för alla andras. Jag ska INTE göra det jag tror att andra vill att jag ska göra utan jag ska göra saker för min egen skull.

Idag har vi rond här och jag ska in och träffa läkaren. Inte för att jag vill men tydligen för att saker ska bli rätt.
Jag vill inte veta av några missförstånd. Så vi får väl hoppas på det bästa.
Annars idag vet jag inte mer om vad som händer.

kram
ANKi

Jag vill så gärna att andra ska må bra före mig men jag vet också att så kan jag inte tänka. Jag har också rätten att få må bra men den är svår att ta till sig.
Visst ibland mår jag bra och ibland mår jag mindre bra. Tänker ofta på att jag tar upp en plats här, det finns säkerligen någon som behöver den bättre än jag, fast jag behöver den också det är bara svårt att inse fakta.
Jag tänker inte på döden längre utan på hur livet ska bli så det är ju en framgång men den stressar mig också för jag vill så himla mycket och jag vill göra andra glada för min skull. Lite egoistiskt men jag vill så gärna att det ska gå toppen för mig. Och visst det går sakta men säkert framåt, en dag i taget. Men jag hade önskat att det skulle gå ännu mera framåt och att jag kunde flytta härifrån Tallis redan imorgon.
Jag har snart varit "inlåst" i 2 år, 8månader i Karlshamn och resterande här på SSS i Växjö. När ska jag få komma hem, mitt tålamod håller på att tryta. Men visst, en dag i taget.

kram
ANKi