Min Carro finns där hela tiden för mig, utan henne skulle jag inte ha någon kvar.
Hon kämpar för sitt bästa men ger alltid till andra.
Hennes fina ord och hennes givmildhet får mig att glädjas att ha henne som vän.
Min fina vän.
Vi träffades på ett behandlingshem för nästan 10 år sedan. Först var vi som hund och katt men med tiden växte en vänskap fram, en vänskap som hållt sedan dess.
Vi har gått igenom mycket tillsammans. Vi förlorade en vän för lite mer än 5år sedan, Susanna. Hon var Carros andra hälft, jag kom in på ett litet hörn men ändå väldigt välkommen.
Carro har haft det tufft här i livet och förtjänar nu bara glädje och lycka.
Hon kämpar återigen med DBT och jag vet att det kommer att gå bra för henne.
Min fina vän...Jag längtar så tills jag ska få den där permisen hem till henne.
Hon tar verkligen emot mig med öppna armar, trots att det krävs en hel del för att förstå mig.
Hon kämpar och jag kämpar och nu VET jag att vi snart ska ses...
Kramar till min fina vän, CARRO