Jag vet inte va jag ska ta mig till. Tårar kommer hel tiden. Jag är bara så ledsen. Självfallet är jag glad för att jag ska få åka till Mölndal och min kära kompis Carro. Hon betyder väldigt mycket för mig. Hon är den enda som stannat kvar sen jag kom till Växjö. Hon finns kvar i vått och torrt. Hon blir inte rädd för mina demoner. Hon är så himla go denna tjej. Hon kämpar med sitt men har kommit en så bra bit på vägen. Hon har vandrat en lååånng bit och har en bit kvar men hon vet vart hon har sig själv. Så vill jag också ha det och jag kommer väl dit en dag. Men nu är det inte så iaf inte idag. Hur ska jag klara av att gå på syterapi när jag mår som jag gör. Jag får väl bita ihop så att jag inte börjar gråta där. Personalen tycker att det är bra att jag kan släppa ut det och låta tårar falla fritt. Läkaren igår fick tyvärr inte reda på så mycket om Lasse, önskar att jag kunde sagt mer om honom för han stör mig ganska mycket. Jag är aldrig ifred ooch det är det jag vill, vara ifred.

Idag ska jag också gå på stadsperm med T, skönt att få gå ut och vara bland vanligt folk.

Men nu ska jag låta tårar komma...

kram
ANKi