Mitt liv:starten
När jag var 10år så skilde sig mina föräldrar, jag fick reda på det en söndag och några dagar senare hade min moster flyttat in. Under många år kom jag inte direkt överrens med henne men jag måste säga att idag har vi en väldigt bra kontakt och jag älskar henne väldigt mycket. Saker och ting kan ju faktiskt ändras. Att andra barn var elaka mot mig avtog lite med åren, jag hade min fotboll och jag gick dessutom på scouterna. När jag inte var på dessa aktiviteter så var jag hemma hos någon släkting. (jag vill inte skriva allt här vad som har hänt under mitt liv för jag vill inte hänga ut någon).
Ja det här var början på mitt kaos...Jag kommer att skriva ibland om någon händelse i mitt liv. Är de något får ni fråga.
kram
ANKi
Samma sak här som jag tjatar om...att förlåta sig själv..du vet ju ändå vad du kände för din farfar..det är det viktigaste. Jag hälsade inte på min farmor så ofta när hon var gammal..men jag hade så mycket med mig själv och jag vet vilket minne jag bär med mig av henne.hon ställe upp för mig som barn och va jätte god. Minns det mesta i detalj. Nu blev det som det blev och jag har lidit av att jag inte va hos henne så ofta...men jag minns... Och tänker ofta på henne.kommer aldrig glömma henne så länge jag lever. Min mamma gick bort i alkohol tabletter år två tusen och hade det vart idag hade vi haft bättre kontakt.men eftersom hon lämnade mig vid elva månader och sen va i hop med alkoholister så vågade jag inte ha kontakt med henne som tonåring. Tänker och gråter alltid när jag lyssnar på Lita Ford låten heter Lisa och hon tillägna den sin mor. En underbar ballad.
