Ner i dvala

Ner i dvalans mörker, omfamnas av mörkrets tid.
Det skiftar längs mig själv.
Jag, udda,symbolisk av mänsklig natur.
Gastar, demoner, monster allt i ett.
Jag sjunker neråt.
Finns det någon eller något som fångar mig.
AJ
Det gör ont.
Ensam är inte stark.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0