Jag är så rädd för att försvinna bort. Jag är redan på väg. Bort in i drömmarnas värld. Jag undrar om det vore för hörlurarna att det är so det är. Lasse blir arg på mig och jag blir arg tillbaka. Jag vill inte veta av icakassarna som är för fulla. Jag vill ha en netto kasse för de är inte lika fulla. Jag undrar om det är något som simmar förbi mina ögon? Kah vill veta vad det är. Jag måste se upp för jag vet att det är folk som är ute efter mig så jag måste vara diskret i mitt handlande. Ingen rymmer förbi mig för jag ser vart det leder. Polisen har fått spaning på mig så jag måste hälla mig undan annars kommer de och tar mig.
Att veta vad som kommer att hända är en fördel för mig men kanske kan det bli en nackdel. Jag måste se upp. Väggarna viskar mitt namn, "se upp Angelica" vad är det jag ska se upp för?? Är det Lasse men han är ju snäll mot mig om jag bara är snäll mot honom. Fast han kan bli arg också och då är det bara att göra som han säger. Jo jag är rädd. Rädd rädd rädd. Vill bara gråta. Så snälla sluta jaga mig för det gör ont. Jag vill inte ha ont för när jag har ont så blir det kaos. Men jag har inte ont i någon arm utan jag har ont i själen. Men vart är min själ? Har den försvunnit bort någonstans. Jag vet inte vart den är. Hide and Seek leker jag men det är ingen som hittar mig. Jag är änglarnas sändebud och jag vet vad jag har för uppgift. Men ibland säger änglarna konstiga saker som jag ska följa och det går jag inte med på. Nej jag gömmer mig. Kanske är det någon som hittar Angelica