Vad ska man göra...innerligen vankande av och an

Åhh Angelica, jag sitter här och gråter och lider med dig.. Jag minns för många år sedan när vi gick DBT tillsammans och jag såg ändå under terapierna att du är en underbar tjej. Och sedan dess har det gått några år, och det gör mig så jävla ont att jag kommit så långt åt det ena hållet och att du kommer långt åt det andra hållet och att du har dina hemska demoner och mår så jävla dåligt som du gör.. Det är fan inte rättvist och jag blir ledsen och frustrerad för jag vill så gärna att du ska få må bättre och att du ska känna lite hopp om livet!



Men jag sitter och känner ändå att du har en grym styrka inom dig, du kanske inte känner av den men jag ser den mellan raderna. Men jag bryr mig om dig, även om jag inte skriver ner det något men jag gör det, i det tysta just för att jag lider med dig och känner med dig..



Kramar till dig från Sandviken!! <3