Jag undrar så vad det är som händer? Skriken tar aldrig slut, överallt är de där. Demoner som bara finns medan jag är osynlig. Är det bara jag som känner så? Rädd för att vara rädd för att inte vara. När man som jag inte kan skilja på vad som finns och inte finns, vad är det då som räknas och det kanske inte är så konstigt att jag är rädd. Rädd för att allt ska upprepas, rädd för saker som jag inte borde vara rädd för. Men nu är jag det. Finns det någon som kan hjälpa mig att besegra denna rädsla som ingen kan se? Jag hatar mig själv ibland och allting bara trycker ned mig. Jag är ingen längre. Vad ska man säga till sina nära och kära? Orkar de ens lyssna på mig? Jag är rädd för vad de ska tro om mig. Att hela tiden få kämpa sig igenom dagarna blir ibland alldeles outhärdligt! Jag vill bort, försvinna! Hur länge ska jag orka detta?? Kram