Ja här sitter jag nu igen vid datron och försöker chilla lite med musik i bakgrunden. Emil Jensen strömmar ur spotify...Men mitt mående är ju inte det bästa och jag får inte komma hem förrens jag blir bättre och jag stannar väl kvar då. Ingen säger vad det är för fel på mig och varför jag känner som jag gör. För inget är sig likt. Jag är mera åt det andra hållet men allting hoppar mellan det depressiva och det toppiga. Jag vet liksom inte vart jag ska ta vägen, man bara befinner sig i detta helvete...allting är som en mardröm och jag hoppas att jag snart kommer ur den för man orkar inte hur mycket som helst. Vad kan de hjälpa mig med här...medicin....upp och nervända dagen..jag får injektion som tar bort det värsta..så att jag kan slappna av....det funkar i några timmar sen är detl ikadant igen..mystico....